Where we're gonna be when we turn 25?

Har ni tänkt på hur många människor som missar livet för att de är för rädda eller bekväma för att lämna sin comfort zone? Jag blir helt förfärad av att veta att det finns människor i i-landet Sverige, som begränsar sina liv till något som bäst skulle beskrivas som "soffhäng och dammsuga mattorna". Fan, res dig ur soffan, boka en resa, bjud hem alla dina kompisar, anordna en maskerad, åk till en avlägsen stad, sluta titta på filmer om the great america och åk dit istället. Byt ut bekvämlighet mot meningsfullhet. Lev ett liv där du utnyttjar att få chansen leva som välbärgad västlänning(?). Lev ett liv som är värt att berätta om för barnbarnen och som, innan du tar de allra sista andetagen, flashar förbi dina ögon och får dig att le. Jag vill ruska om och skaka liv i alla människor som låter chansen att leva på riktigt passera, i brist på engagemang och ork. Det borde vara på gränsen till kriminellt. 
 
Och nej, alla vill inte leva som jag och min version av livet är inte överensstämmande med alla andras, men ingen på planeten kan säga att jag har fel, när jag säger att många sitter där i sina välsuttna soffor och tittar på filmer och serier om andras liv, för att deras egna är så innehållslösa. Gör något åt det innan du är 65 och för trött på riktigt. Du har aldrig varit äldre än du är idag, och du kommer aldrig igen att bli yngre, än vad du är just nu. 
 
Den meningen får mig att uppskatta mina 20´s så till den grad att jag inte kan förstå hur jag ska kunna ta tillvara på dem tillräckligt. Jag blir aldrig friare än vad jag är just nu. Jag blir aldrig ung igen. Jag har aldrig mer framtiden framför mina fötter på det sätt jag har idag. Så jag passar på att leva. Passar på att vara en del av mitt eget och mina vänners liv. Passar på att vara ung och fri, med dem. Att resa till olika platser på jorden, med dem. Linn Olsson skrev något som gick rakt in i hjärtat alldeles nyss.
 
"Det är så jäkla mysigt att umgås med människor som också bygger liv. Förstår ni hur jag menar? Singelliv, samboliv, rädsla och hopp inför framtiden, ansvar och struktur, festligheter och livet här och nu blandas högt och lågt. Vänskapen gör att man är så närvarande i varandras resor. Jag älskar de här åren."
 
Precis så är det. Jag vill så gärna att folk som inte riktigt kan relatera till det jag (och Linn) skriver, ska kasta sig ur sina comfort zones och ta för sig av allt I-landslivet erbjuder oss. "Ät kakan, boka resan, take a leap of faith".
 
 
Bildresultat för evelinablomqvist friends foreverJa, where we're gonna be when we turn 25? Den låten spelade vi på repeat innan vi skiljdes åt som klass för 8 år sen. Nästa år blir vi 25. Vart är vi då? 
 
 
"So if we get the big jobs
And we make the big money
When we look back now
Will our jokes still be funny?
Will we still remember everything we learned in school?
Still be trying to break every single rule
Will little brainy Bobby be the stockbroker man?
Can Heather find a job that won't interfere with her tan?"

I thought about our last kiss, how it felt, the way you tasted

Har så mycket jag vill skriva, men ingen lust att skriva. Hur hänger det rimligtvis ihop? Livet går som en dans på rosor, men jag tänker alldeles för mycket. Kanske för att jag har så mycket tid när hästarna vilar och tävlingarna uteblir. Idag checkade favorit-gruppen av de sista punkterna för årets sista assignments och om en vecka har vi gjort klart den första terminen av det andra året som studenter. Det blev en kort stunds nostalgi idag. Vid den här tiden förra året satt vi på samma skola och gjorde vi klart vårt första stora projekt tillsammans. Julmusik och en och annan lussekatt var med i bilden, vill jag minnas. 
 
För att fira jullovet som sträcker sig över en hel månad åker jag till Malmö och Köpenhamn med Fina Familjen. Längtar så att hjärnan skrynklar sig och isen smälter. Har ni sett filmerna The sisterhood of the traveling pants / Systrar i jeans? Lite så fungerar den uppvuxna versionen av Fina Familjen. Sisterhood everlasting. Typ en av de finaste relationerna jag har. Som yngre var vi nog mer en live-version av the saddle club (vars intro vi stulit och gjort till vår theme song). Det finns i alla fall alltid en anledning att le när man har Fina Familjen-planer framför sig. 
 
Nyår, julafton, bästis-gos och en sväng om Stockholm förgyller resten av december och januari. Jag och några kompisar ska se Johan Glans i början av 2017 och jag är SÅÅÅ taggad. Har aldrig varit på något sånt live förut (hej orutti). Johan Glans och David Batra (för att han är så genuint superintelligent vilket genomsyrar varje mening) är mina favorit-komiker, så jag har dödligt höga förväntningar på detta event. Dessutom innebär det en halv vecka (här snålar vi inte med ledigheten) i Stockholm för mig med min BFF och Sabina <3
 
Världens finaste ponny<3
 
 
 
 

Walls of insincerity, shifting eyes and vacancy

Semesterfirarna hemma från utlandet. Fortfarande oklart vilket land de faktiskt varit i. Mamma har köpt nya höpåsar till Dino. Små, ponnyanpssade kassar med en grön, glad dinosaurie på och texten "HipperDino". Som gjorda för en fyraårig ponnypojk. Älskar att de kommer hem från gud-vet-vart och har köpt presenter till ponnyn, hahaha. <3
 
På tal om att köpa saker så ska jag införskaffa de sista julklapparna idag (japp, flera veckor innan jul) och köpa nya jeans. Drog sönder favoritjeansen i en akt av stress och dåliga prioriteringar, och råkade få nagellack på före-detta-favoriterna, vilket jag räddade med aceton... nagellacket försvann men det gjorde färgen på jeansen också, fläckvis. Not so pretty om jag får säga det själv. 
 
Har jag tur har dessutom mina nyårskläder anlänt till den stora staden Vaggeryd ikväll. Ser fram emot att prova och (sannolikt) inse att jag inte är 170cm lång och modellig i kroppen, och behöva skicka tillbaka hälften. HAHA. 
 
PS. Ove Bergdahl, rubriken är tillägnad dig på sätt och vis. Inte för att du har några walls of insincerity, utan för... ja du vet. 
 
SELFIE!!!!
 

I'll spend forever wondering if you knew, I was enchanted to meet you

Fint men snett kan sammanfatta gårdagen.
 
Morgonpanik på landet. Fordon efter fordon har kört i hagarna längs strandkanten hela förmiddagen i syfte att hitta den minst frusna platsen och göra drick-hål till kossorna. Får vi bara hål, är problemet löst säger de. Det är plusgrader idag. Hästarna ockuperar den enda hagen som har tillgång till uppvärmda vattenkoppar. Alternativ två hade därför varit att flytta hästarna till andra sidan gården och i sann kobonde-anda flytta staket och stolpar så att kossorna kan få hela strandremsan OCH hästhagen. Senaste utlåtandet från vattenräddningstjänsten var dock att krisen var över och ingen kossade var törstig. Falskt alarm. De hade fixat sitt eget vattenhål. Handlingskraftiga djur. 
 
 

There I was again tonight, forcing laughter, faking smiles

Solen skiner, det har till min stora besvikelse och lättnad kommit snö (vem fan vill ha snö, men oj vad ljust det blir) och om några minuter fylls gården av 16-åringar som ska julbaka. Förväntar mig att komma hem till lussekatter, kola, glögg and one hell of a dinner (the tiny brat är kvällens kock - så jag kanske ska vara glad om jag kommer hem överhuvudtaget och helst utan brandkårs-eskort). 
 
Mentalt har jag befunnit mig i Köpenhamn den senaste timmen. Längtar efter julmarknad och att hela världen luktar brända mandlar (och en oundviklig touch av cigarettrök, haha).  Tror att det är snön som förde tankarna söderut, hur orimligt det än låter. Dessförinnan har jag dock en massa kul inplanerat och dessutom borde jag åka till jobb innan gården invaderas av tonåringar, kavlar och kak-cravings. Hejdå! 
 
Bildresultat för evelinablomqvist jul
TB to Florida
 

And when our journey reached its end, it always start over once again

"The worst, and best, moments of life, are the ones you can´t tell anyone about."
 

Justice and revenge are dishes best served warm

"Men skriv bara något du menar" sa en klok person som i många år fungerat som blogginspiratör i mitt liv. Det är ett vinnande koncept. Att blogga om något som skapar icke framtvingade känslor hos en. Som pessoabett, för tunga ryttare på för små hästar (oh, wait, jag rider C-ponny och borde absolut inte göra det, så jag kan inte riktigt agera moralkärring i den frågan längre) eller folk som beskyller hästen för dåliga resultat. Det fungerar alltid i den mån att det gör mig upprörd och full av väl valda ord - men det är så pasé. Så 2011, så gjort, så omtalat och så avslutat. Vill man läsa mina tankar och icke förfinade åsikter om 100kg ryttare på 400kg häst, så använd mitt välbesökta arkiv. Eller googla. Jag har fina google-träffar så du behöver nog inte ens scrolla. Mvh en med höga tankar om sin egen storhet haha. 
 
Nej, att blogga om saker som jag känner att jag faktiskt kan och borde blogga om är svårt, för jag vill blogga om livet. Om saker som inte kretsar runt andras felaktiga beslut på hästryggen, utan kanske runt mina egna. Om mina tillkortakommanden och dåliga och bra dagar, utanför ridsporten. Men det vill jag samtidigt inte blogga om, av den enkla anledning att jag a) inte kan kontrollera vilka som läser bloggen, och b) inte heller vill stänga den för allmänheten. Ni kommer aldrig mer att få läsa om dagens ridpass eller vilket schabrak jag hade under sadeln (inlägg av den typen har visserligen aldrig varit prioriderade här) för det ligger inte i mitt intresse att uppdatera allmänheten om det. Tävlingstankar och ett och annat lamt vardagsinlägg lyckas jag leverera - men när jag känner att jag vill mer, att jag vill skriva något som räknas och som betyder något - då kommer jag till samma återvändsgränd varje gång. Kan inte skriva det jag menar utan att outa mig själv. Och så tar det stopp. 
 
Vart jag vill komma? Ja, utom förbi min återvändsgränd så vill jag komma fram till att det här är en orimligt lång och segstartad ursäkt till att "hästarna är i hagen, kossor äter hö och katter spinner" är min vardagliga inledningsfras och att resten av inlägget präglas av den förträffligt tråkiga stämningen som den frasen medför. Over and out, för katter som spinner och hästar i hagen vill ha mat, haha. 
 
 
Sangria, medelhavet och säkert skitvarmt
 

We let in light and we banish shade

Bildresultat för evelinablomqvist snöLillprinsen för snart ett år sen
 
Frost överallt och skitpigga hästar. Lus tog saker i egna hovar i morse och bestämde sig för att inte gå ut i hagen, utan ta en sväng i trädgården. Han passade på att bralla lite samtidigt och skrämma skiten ur Böl-djuret (världens mest anspråkslösa katt) som gav upphov till ännu en rodeotur light innan Lus kunde tänka sig att gå ut i hagen och käka frukost. "Ordning och reda" är ett begrepp som återinförs på gården när herr och fru Havre återtar makten.
 
Efter att ha morgonfodrat djuren gick jag in och åt frukost, tände det där räkne-ljuset och tittade på julkalendern. 2,5 av 5 toasts, so far. Mysig, men helt klart inte anpassad för människor på 20+... i år heller. ;) Något som däremot är helt anpassat för pensionärer på 20+ är kommande helg-aktiviteter. På lördag är hela gården full av 16-åringar som bakar julgodis, och på söndag blir det pizza följt av sällskapsspel och julmys. Har jag skrivit det sjutton gånger eller känns det bara så? Fantasin sinar när man kommit till inläggets andra stycke (om man inte skriver om något som upprör en väldig massa känslor, vilket jag från början tänkt, men sen inte orkade engagera mig i).