slide show

Dagens smart ass-kommentar

"Du ska dricka fuktigt vatten, det släcker törsten bättre."
 


Förklaring: det skulle varit "ljummigt vatten."

Vem är skyldig?


Hittade Grå med Luvan en aning upp och ner, bak och fram och ut och in. Hahaha. Made my day. Vem är den skyldige, tro? 

Fast helt klart: bra försök. Ett litet titthål där fram verkar ju logiskt, om man tänker efter. ;) 
 

Sneakpeak

 

Boy and girl meet by the great design

Blääää vad jag och Lus sög idag. Han var lat fast stirrig, jag var seg fast med höga ambitioner... not meant to be, helt enkelt. Inte ens när jag travade av på en konstig grusväg i skogen kändes han avslappnad och nice; han var bara stel, icke arbetsvillig och allmänt som en avslagen cola med hönshjärna. Jag själv också, kanske. 
 
Den Grå står näst på tur och jag har byggt upp ett par små hinder på ridbanan. Eller... jag har slängt ut ett par bomar och trasslat ut hinderstöden tillräckligt för att lyckas göra en oxer och ett kryss. Hahaha. Ni får se senare på film eller bild, för jag antar att "läktaren" kommer att vara så gott som full när jag ska hoppa henne. Det är den nästan alltid när jag rider henne. ;) 
 

Älgen och Axwell på vift... ser lite vingligt ut, eller? ;) 
 

På väg hem...

...från en fantastisk gård, supertrevlig familj och en helt otrolig ponny. Livet leker - nu hem och hoppa häst och åka ring med orrarna ;) 



Hey torsdag!

1. Hemligt uppdrag
2. Åka ring med Älgen, Kattpiss, Axwell och Hejsansvejsan. 
3. Mysrida Lus i skogen; han har gått hårt i flera dagar.
4. Hoppa den Grå (bildbevis kommer)
 
...och sen blir det troligtivs allt det där andra som jag just nu tar mig tid att göra; bada, smörja, byta schabrak, putta ner folk från bryggan, plaska runt på luftmadrasser, käka pannkakor och försöka bibehålla brännan, som ännu inte blivit bonnabränna. ;) 
 

Off we go

Dålig uppdatering hör sommaren till. Dagarna går i ett och att åka ring efter motorbåten och att grilla marshmallows i solnedgången slår datorhäng alla gånger. Å andra sidan ger långa roliga dagar mycket att blogga om, så material till att dra ett eller annat inlägg har jag i och för sig. 
 
När ni läser det här är jag påväg mot Nässjö efter att ha valt piké i ungefär 20 minuter (som om det på något vis skulle kunna vara avgörande för dagen). Sen jag flyttade hit har jag blivit livrädd för att vara för mycket. Jag har aldrig tidigare upplevt hur människor kan provoceras av märket på mina ridbyxor eller hur min relativt anspråkslösa attityd kan förväxlas med något helt annat på grund av en liten vit textremsa på mina solbrillor. Här gäller det att hålla sig på mattan och matcha så diskret man kan. Gud nåde den som inte förstått det konceptet. ;) 
 

Miss Bond, stackarn som fick tävla i rosa i sex månader </3 Hoppas du inte fått men för livet kompis ;) 
 

Jag är supersmurfen nummer ett

Ikväll är allt som börjar på "ny". Nybakade bullar till kvällsmat, nybäddad säng, nyförälskad i min svarta fara för tusende gången, och snart nykomlingar i stallet. Jo, ikväll är det mycket som är nytt. Kanske mest min inställning till sommaren som gått.
 
De första veckorna levde jag inte över huvudtaget. De var allt jag varit rädd för att en sommar utan Skyrup skulle bli; inomhus, tom, diskret förbipasserandes utan att jag tog tillvara på den. Under Falsterbovevckan vände det; och nu är jag mitt uppe i en helt fantastisk sommar. Vänner från när och fjärra, sena nätter, tidiga mornar, sol, sommarregn, bad, ridpass på stekheta banor och glassar som smälter i solen. Sommaren som pågår bjuder på allt jag vill ha. Och jag har för en gångs skull vett att uppskatta det. 
 
Tidigt imorgon beger jag mig till utkanten Nässjö för att bekanta mig med vad som troligtvis blir höstens ena projekt. Hur mycket just detta projekt kommer att få synas i bloggen är i skrivande stund ytterst oklart, men en kort presentation av den fyrbenta springaren kan jag troligtvis åstakomma - att skriva allt utan att skriva något är ju trots allt en av mina största talanger, hahaha. 
 
Nu säger jag godnatt och drömmer om Smurfhits. Att dansa till Smurfarna en hel natt är betydligt bättre än det låter, jag lovar. Prova själv. 
 
 

<3


Världens finaste mamma. Alltid. 

En 101-årsfest nalkas och jag har fått det ärefyllda uppdraget att köpa öl (haha vilket skämt, jag som inte ens luktar på en öl under pistolhot) och anordna delar av artistleken (vilket jag däremot känner mig direkt lämpad att göra). Min outfit är mot alla odds redan planerad (men det finns självklart gott om tid för sista minuten-åtgärder) och om jag bara lyckas komma loss från jobb så blir jag inte mer än en timme sen till eventet. Helt fantastiskt, faktiskt. 
 
Jag kollar TDB och förundras över det klena sommarutbudet av tävlingar i Smålands distrikt. Kanske får vi starta upp med PnJ; jag vill rida ett par 1m-110rundor innan vi återigen återupptar projekt 115/120. Mjukstart, helt enkelt. Jag berkänar vara hundra igång med Lus till v.34, då jag eventuellt lämnar landet för att besöka en vän.. underbart planerat, really. Men hösten är lång, tävlingsterminen är längre och Lus är min til death do us apart. Vi hinner. Och det måste jag komma ihåg. Blir det inte i år, så väntar hur många år som helst på oss. 
 

30 juli 2014

Lus och jag körde markarbete i ösregn. I början kändes det mest motigt; han var verkligen stel i högersidan (allt som sker i höger varv är vår akilleshäl, haha) och jag kände mig klumpig och ostrukturerad, trots att jag hade en glasklar plan på näthinnan. Mot slutet gick han i alla fall oerhört mycket bättre och han var suuuperlydig på alla distanser (red bomar och mini-kryss). Även om bärigheten inte var på topp och min sits lämnade ganska mycket övrigt att önska, så blev det i alla fall en klar förbättring under ridpassets gång. 
 
För er som undrar vart Fiffi tagit vägen "varför jag inte bloggar om henne längre" - hon är såld. Jag skrev det här om dagen, men det kanske några missat. Fiffi har flyttat många mil norrut till en ny liten ryttare som har många fina år att se fram emot. När de fått lite tid att lära känna varann kommer jag att berätta vart ni kan fortsätta följa Fiffi. Tills vidare får ni nöja er med att prinsessan har det bra hos en mycket ödmjuk ryttare med superkänslig hand. Precis en sådan tjej som man önskar köper ens ponny. ;) 
 
 

Hey

Datorn glömd i stallet - bättre update efter ridpass 🙈



Klockrent

Hur man upplever livet som ungdomsledare?
- Det har Mads svarat på i DET HÄR inlägget - SÅ BRA! 
 
Jag skrattade tills tårarna rann och sen lite till. Alla som någonsin befattat sig med ungdomsledarrollen kommer att uppleva igenkänningsfaktor på högsta tänkbara nivå. Läs, eller se, inlägget. Det är SÅ bra. Eloge till allas vår favorit-Mads! 
 
horse animated GIF
 
 

Som taget ur mitt liv

...och det var ingen mindre än Kaptenen som sa det.
 
"Jag deltar aldrig i någon form av lag och framförallt då bollsport, jag vet ju själv att jag är så värdelös så att jag inte tillför något ..Nej jag tänder en cigg och tittar på..., Jag erbjuder mig aldrig att stå vid grillen, tänk om någon skulle tycka det blivit för rare eller Well done..Ryser vid tanken.. Om jag ska handla mat odyl till en fest måste jag ha ngn med mig som bekräftar att jag handlar rätt och tillräckligt gott. Att välja oprövad outfit på fest är inte att tänka på. Vad jag än ska göra så måste jag ha bekräftat av någon utifrån att det duger.Så funkar jag och har nog alltid gjort."
 
 

<3


Där stod han och hängde.. <3
 
 

Godkväll

Äntligen hemma; fast jag har verkligen bara mig själv att skylla. Och jag föredrar sent och stirrigt, framför tidigt och tråkigt. Hästarna har överlag gått bra och Fiffi är installerad i sitt nya stall. Solen har stekt över ridbanor och stränder, och en liten snutt Sune fick avrunda kvällen i världens mysigaste stall. Nu ska jag riva ut garderoberna och välja kläder till imorgon - då fyller en av de viktigaste personerna i mitt liv år: min mamma. 
 

Grå idag

 
 

Lus och jag behöver...

- Lus och jag behöver en massa dressyr och markarbete för att komma igång igen. Hans vanligtvis så direkta reaktioner är lite efter, och det där med att sakta av är skitjobbigt, tycker han. Inte för att han är hysteriskt pigg på något vis (snarare tvärt om) utan mer för att det faktiskt tar emot; vi har ju flamsat och vilat i över en månads tid, så lydnad, det blir prio 1. 
 
- Jag måste sträcka på ryggen. Som ni såg på förra inläggets bilder så sitter jag som en hösäck, och då bör det ändå tilläggas att jag ganska ofta TÄNKER på att sträcka på mig. Med andra ord har jag ingen aning om huur mycket jag borde sträcka på mig. Det måste jag ta tag i. Direkt. 
 
Lus är dessutom en ganska markbunden häst; därför blir det en himla massa bomar som kan hjälpa oss att lyfta på tassarna. Lite för att det är bra med luftigare rörelser, och lite för att det är tusen gånger enklare att fota en häst som inte släpar hovarna i marken. ;)
 
 

4 bilder från Lus idag

 
 
Och ja jag är tjock och quasimodoliknande. Deal with it. ;) 
 
Fotograf: Cattis

#Crazycatlady

 
 

I watch her go with a surge of that well known sadness


The feeling that I'm losing her forever
And without really entering her world
I'm glad whenever I can share her laughter
That funny little girl 

Slipping through my fingers all the time
I try to capture every minute
The feeling in it

Slipping through my fingers all the time
Do I really see what's in her mind
Each time I think I'm close to knowing
She keeps on growing
Slipping through my fingers all the time

There you go

Så. Nu är inlägget som skulle kommit för flera timmar sen ute. Efter logistikproblem som långt om länge gick att lösa. Fiffi flyttar till en plats norr om Stockholm och där börjar hennes liv som tävlingsponny. I hennes ställe kommer två nya ponnysar att dyka upp, och åtminstone en av dem kommer att bli en liten del av bloggen. 
 
För er som vill fortsätta följa Fiffi och hennes väg mot toppen kommer eventuellt en Instagram att länkas senare. Först ska jag dock låta den nya ryttaren landa i hela grejjen ett par veckor, och såklart fråga om hon vill ha en massa followers som stalkar hennes ponny. ;) 
 

Fina prinsessa <3
 

Slipping through my fingers

Hon är såld nu. En ny ung ryttare ska göra henne rättvisa. 
Vi ses igen om ett par år när du och M slåss på de riktigt stora banorna; då är jag där och hejar på er. 
 

Ta hand om dig, vackra vårblomma. <3
 

...

...eller kanske inte alls något inlägg idag. 
Men, även om jag inte kan ge några besked om det som var tänkt, kan jag inom kort ge besked om något annat, i alla fall. Sorry, hoppsan och skit är de tre ord som gör stunden rättvisa. 
 
 

Sorry

Inlägget jag utlovat vid just detta klockslag blir uppskjutet en timme av olika anledningar.
Kl 16:00 presenteras det istället. 
 
 

Nervös-babbel såhär timmarna innan...

Tänkte åka till stan för att käka Mc Donalds till lunch. Ångrade mig i sista sekund och bestämde mig för att ta vara på sommarsolen istället; det kändes lite för desperat att åka 40min från stallet till stan för att få äta cheeseburgare. Fast... kanske inte. Det är ju väldigt gott, hahaha. 
 
Jag får skjuta upp ridandet ett par timmar till; det är stekhett och solen gassar över ridbanan. Tills vidare hittar ni mig nere vid bryggan, flytandes på en trasig luftmadrass med ungefär 2 andetags luft i... ;) 
 
 

Måndag

Nu: stallet.
Tvätta, rida, packa. Klockan 15:00 kommer ett inlägg som förklarar vad som sker idag. 
Tills dess håller jag tummarna. 
 
 

The way that you kiss goodnight

Jag borde blogga massor, tvätta håret, planera för imorgon och kanske slänga de kläder som täcker golvet i en mindre hög. Borde göra en massa saker, men har oturligt nog svårt för att fokusera och känner därför inget behov av att ens försöka. Jag brukar inte ha koncentrationssvårigheter (vilket är det enda som talar för att jag INTE har ADHD) men när det väl slår till... då slår det till med full kraft (och genast börjar jag överväga det där med ADHD igen). 
 
Nej, adhd har jag nog inte, bara en uppsjö av energi och vilja. Däremot har jag nackspärr light och jättemycket lera under naglarna. Om ni ville veta, lixom. Imorgon blir det hästar för hela slanten och det kommer i alla fall att åtgärda det förstnämda problemet. Resten kan jag leva med. Skitiga naglar, alltså. 
 
Hörs och ses. Jag är på gränsen till hjärndöd, och jättemätt efter att ha ätit apgod lax med mamma, Peter och Cattis! 
 

27 juli 2014

Puh, kom precis innanför dörren och kraschlandade i bloggstolen med datorn och godispåsen i högsta hugg. Efter att ha spenderat 10 timmar på inomhusjobb bar det i ilfart av mot stallet, där en blankpolerad Lus väntade på mig. Eftersom monsunregnet även närvarat i Småland blev mina rida-på-ridbanan-planer omöjliga att genomföra, så vi körde en kombinerad lydnads och kondis-träning på sandvägarna. Lus var verkligen JÄTTEfin, om än lite sävlig i början. Är sävlig ens ett ord, eller är det bara något man använder sig av i min familj? Hahaha. Det betyder i alla fall slö eller seg. 
 
Jag förbreder mig mentalt inför morgondagen och försöker komma på vettiga aktiviteter inför min nästkommande släng av semesterveckor. Skåne, Småland, utlandet..? Mest av allt borde jag åka till Stockholm. Det är både jag och huvudstaden överens om. Jag vet inte hur det blev så skevt, men trots att jag vuxit upp i Sveriges mest södra landskap, så tycks mer än hälften av mina "riktiga vänner" bo i centrala Stockholm. "Fuck logic" fick en ny innebörd när jag konstaterade det. 
 
Förhoppningsvis går ängen (som tåler litervis av vatten) att rida på imorgon - och om så är fallet ska jag försöka släpa dit ett par bomar och trimma Lus över dem. Den Grå har under ett par dagar varit oren i ena fram, men såg under dagens spring-fram-och-tillbaka-över-stallplan-tills-alla-stirrat-sig-blinda fräsch ut. Vi provar, helt enkelt. 
 

Finaste hästen och dövaste hunden <3
 

Mest för att uppdatera, haha.

 

Perfect, to me

Imorgon klockan 15.00 kommer ett inlägg som förklarar en av flera saker upp. Förhoppningsvis får jag även tillräckligt klara besked under dagen för att kunna presentera hela häst-hösten för er. Om allt går som jag vill blir det en riktigt bra höst rent hästmässigt, så av både kl-15-imorgon-anledningen och häst-höst-anledningen är jag idag lite nervös. Det är nämligen två faktorer som jag omöjligt kan påverka. 
 
Så här sitter jag, redo att bege mig mot jobb men fylld av hästar, ponnys och tävlingskalendern. Det är så mycket som ska ske på kort tid i hästlivet nu; faktum är att Lus är den enda som står stadigt (dvs aldrig kommer att flytta ifrån oss). Det känns fortfarande så underbart att veta att han aldrig mer slits från mig. Jag blir nykär varje dag. Älskar hans stora mule, de snälla ögonen och hans skumpiga trav. Jag längtar efter varje dag med honom, och det låter antagligen så dumt i alla andras öron. Men jag gör verkligen det. Han är perfekt, för mig