All of me loves all of you

Minuterna efter att jag publicerat mitt inlägg om ridsport igår slösurfade jag runt bland hästbloggar och hittade Linn Olssons inlägg, som helt klart på många sätt relaterar till det jag just skrivit. Läs själv, jag upplever att kopplingen är så klar att den inte behöver förtydligas ytterligare..:) 

 
 
"Jag och Ebba brukar prata om hur mycket vi hästtjejer utsätter oss för hjärta och smärta. Under månaderna som gått sedan jag fick veta hur illa det ser ut för Morris så har jag delat med mig av tårar, brustet hjärta och hopplöshetskänslor – men jag har varit långt ifrån ensam. Ni har stöttat och gjort att jag känt mig mindre ensam med alla era historier, som gör att det bränner till bara när jag läser om dem. Tänk om man valt handboll istället. Man behöver deala med så jäkla mycket hjärta i livet redan som det är. Alla olika relationer, bra som dåliga, svek, kärlek, hjärta för jobb och skola som ofta medför prestationsångest och hjärta för människor som in the end inte ens förtjänar det. Så väljer vi dessutom en sport med så mycket hjärta så att det knappt går att jämföra med något annat. Vi håller våra fyrbenta vänners liv i våra händer.

Ibland kan jag tycka att det är så himla befriande att läsa Stockholmstjejernas bloggar. Långa inlägg om hur man egentligen matchar läderbyxorna för 4000 spänn bäst. Vad packar man med sig i resväskan inför en weekend? Och vad i helvete ska man ha på sig i helgen? Jag har träffat många av dem och kan älska att lyssna på analyser om vad killens smilysar egentligen betyder i det senaste sms:et. De stora, och enda, drömmarna om en modellkarriär. Vilken hårfärg man egentligen vill ha i vinter. Ibland blir jag avundsjuk på det där platta, okomplicerade och befriande livet. Men samtidigt vet jag att jag skulle dö av det. Även om det kanske inte ser ut så för världen när vi ständigt smutsiga med brutna naglar mockar hästskit, så tror jag att vi har de absolut mest färgsprakande liven på insidan. Vi hästtjejer. Att älska något så mycket så att man går genom eld för det, är nog det jobbigaste och det bästa man kan få vara med om i livet."

2014-11-23 - 10:10:00

Träningen i fredags

 
Lus var lite lös i magen och i största allmänhet lite off i fredags, vilket visade sig vara till min fördel (men såklart till hans nackdel. Och jag har hellre än sprallig och helkry häst än en enklare men avslagen, bara för att vara extra tydlig, haha). Hur som helst så gick det generellt bra; han var så enkel att rida och hoppade riktigt rena, fina språng - som jag däremot inte var helt med på, speciellt i början, vilket ni onekligen kommer att se, HAHA. 

PLUS
+ Lus hoppade. Alltså, han tog sig inte över, utan han hoppade
+ Han var busenkel att rida med lite mindre energi... 
+ Jag lyckdes få bra balans även över hinderna sista rundan - men jag måste tänka på det hela tiden för att få till det.
 
MINUS
- Att jag lossnar ut sadeln när han hoppar (utom när jag verkligen lägger 200% fokus på att sitta korrekt)
- Att hästen är lättare/bättre när han är avslagen, wtf... 
- Att mina plus också är mina minus, så förvirrande, HAHA. 
 
2014-11-23 - 09:00:59

#BusLus

Buslus var först ut idag och minusgraderna gjorde samtliga tänkbara ridbanor och sandvägar omöjliga att använda. Då valde vi att skritta barbacka och bara mysa omkring - men pigg som Lus var tyckte han att skritt blev lite långrandigt efter ett tag. Sagt och gjort så provade vi att trava (han är helt vansinnigt skumpig) men det gick helt fantastiskt bra! Jag red lätt och han var jäkla pigg (men inte stressad). Vi hade en supermysig runda bland frost och granar med hunden i släptåg, och det hela avslutade jag med att åka av precis utanför stalldörren, HAHAHA. 

Skulle precis skritta de sista stegen innan den tänkta avsittningsplatsen, när Basse (hunden) hoppade fram från ingenstans. Lus reaktion var (inte helt oväntat) att tvärvända, vilket jag pajjigt nog inte var med på, så jag hamnade i obalans och fick klumpigt nog tag i en tygel, vilket ganska direkt resulterade i att Lus vräkte sig upp på två ben och for omkring. Ganska snart insåg jag att det var lika bra att släppa taget och Lus tappade mig. Hahaha. Stackarn blev jätteskärrad och jag fnittrade som en 12-åring. Mamma, som frn hagen bevittnade det hela, bara glodde med ett lätt idiotförklarande ansiktsuttryck... ;)

Nu är första avramlingen från Lus gjord, även om den var löjligt odramatisk (landade på fötterna). Oupps..
 
 
 
2014-11-22 - 21:06:00

Se det som deras förlust

Jag har verkligen funderat på det här. Ridsport, ett i media så känsligt ämne. De som inte utövar sporten påtalar ständigt dess meningslöshet eller grymhet (andemeningen är antingen att hästen gör allt jobbet, eller att hela sporten är  ren och skär hästmisshandel och borde förbjudas). Och vi, alla ryttare vars liv utspelas till 90% på hästryggen, försöker förgäves övertyga omvärlden om att vår sport är den svåraste, farligaste och mest respektingivande man kan befatta sig med. There is no in between.

 Winnie


Jag vill verkligen inte placeras i skaran som stolt delar klipp på hästar som slår sig fördärvade eller ryttare som går en säker död till mötes. Jag tycker inte att den delen av sporten påvisar någon form av styrka eller mod - och jag tycker framförallt inte att det är vad som gör ridsport till en sport. När våra misstag skadar, eller dödar, hästarna, känner jag ingen stolthet över att vara ryttare. Det är inte så jag vill bli sedd av andra idrottare. Som människan som åkte häst tills den dog. För det är, inte helt otippat, så många icke hästkunniga ser den här sporten. Det är så den ser ut utifrån. Och inte är det konstigt - för vårt mål är ju att få det att se lekande lätt ut, och vi lyckas - tills vi inte längre lyckas. Då går det åt helvete istället.


My point is, ja, det här är en sport. En mentalt krävande, fysiskt utvecklande och - tyvärr - väldigt farlig sport. Men, för den okunnige, för den som inget kan, syns bara det sistnämda. För ridning, det skiljer sig så mycket från fotboll och bandy. Vår sport går ut på att lära sig att dansa, kommunicera och förstå ett flyktdjur. Ett djur vars plats i näringskedian ligger långt under människans; ett djur som enligt alla naturliga instinkter borde fly i vår närvaro. Det handlar om något så mycket större än råstyrka och kondition, om något betydligt vackrare än bollkänsla. För den som aldrig fått uppleva känslan av att dansa med 600kg fri vilja, går det kanske inte att förstå. Jag tror inte att man kan förklara för någon icke insatt vilken oerhörd mental kapacitet, kroppskontroll och behärskning vår sport kräver.

Jag vägrar sjunka till nivån där jag med illa valda ord skriker ut att ridsport är den svåraste sporten. Det tror jag inte att den är. Däremot är den precis lika svår och krävande som t ex fotboll, fast på ett unikt och annorlunda sätt.  Bara timmarna vi lägger ner talar för att det vi gör skiljer sig från normen. En elitfotbollsspelare berättade med påtaglig stolthet i blicken att han tränade ca en en och en halv timme fem dagar i veckan. En elitryttare tränar minst fem timmar om dagen  sju dagar i veckan. Det är en skillnad, en skillnad som varken gör ridsporten svårare eller coolare, men som sätter det hela i perspektiv. Vi är ryttare först och människor sen. Och idrottare. Precis som friidrottare eller hockeyspelare.

Jag tror inte att det hjälper okunniga till förståelse när vi trycker upp ridsportens svårigheter i deras ovilliga ansikten. Vill man inte se eller förstå idrotten i den här sporten, så tror jag inte heller att man kan. Att "prova att rida" är inte ett alternativ. Det skapar ingen insikt. För när man "provar att rida" är det "åka häst" man får bekräftat. En nybörjare kan inte mer än så. De har varken kroppskontrollen, balansen eller känslan för att kunna dansa med hästen. De saknar ryttarkroppen och den mentala kunskapen vi andra besitter, och inget utom ren och skär ridträning kan ge dem det. Inget annat. Ever.  Och sanningen att säga, så känner jag bara en enda sak. Deras förlust. 

 


Alla vill va med på selfien <3

 

Känner mig oerhört otydlig nu när jag ögnat igenom texten. Det jag vill få fram är att, well, alla kan förstå, följa och begripa svårigheten i  en fotbollsmatch (jag säger inte att fotboll är enkelt, men jag säger däremot att sporten är tydlig och lätt att förstå även för den icke insatta). Ridsport däremot, är inte bara svår att utöva, utan även omöjlig att se med rättvisa ögon om man inte tillhör den. Jag beskyller därför ingen för att tycka att vi åker häst - men jag önskar att de kan lita på våra ord när jag säger såhär: kan man verkligen åka häst, då har man som ryttare gjort allt rätt. Då är man kung på hästryggen, för en häst som går att åka, är välriden och tränad av en idrottare som kan sin grej

2014-11-22 - 19:06:57

#hagen

Vinterns hittills kallaste dag och hästarna var sprudlande glada i minusgraderna (Emma Tegler, tror att snön snart är på vår sida!!). Här är förmiddagens första bilder, i vanlig ordning uppslängda helt utan den omsorg som läsare vanligtvis uppskattar (dvs, lite redigering och baktanke, haha). 

 
2014-11-22 - 18:49:40

Inägg på G

Alla hästar är ridna och jag är ensam kvar i stallet. Känner mig som en oskyldig 12-åring som spenderar en ledig lördagskväll med att ta in hästar, mata hunden och klappa marsvinet. Inte mig emot, egentligen. Det är ganska mysigt. 
 
Men, en lördagskväll i skogen innebär också en lördagskväll med utrymme för en del bloggande. Ett inlägg samt en film från hoppträningen igår är på G, och likaså ett inlägg med bilder från idag. Om bloggmotivationen efter det fortfarande befinner sig på vettig nivå kommer ett inlägg om (kort och gott) ridsport vs andra sporter att ploppa upp - det är nämligen något jag ägnat många timmar åt att analysera den senaste tiden. Inte helt ur den klassiska vinkeln, men ändå. Och nu - nu vinner jag bara ett inlägg som kan pryda förstasidan så att det inte ser så slappt ut när man öppnar min blogg. Hahaha. Godkväll - tror att hästarna vill komma in nu. 
 
Träningen igår
2014-11-22 - 17:49:32

Kvällens asgarv

"Staffan var en ställedräng, en tacos utan hjärna"
 
"Teddybjörnen Fredriksson, hans moster var afgan"
 
2014-11-20 - 19:22:26

You're a careless con and you're a crazy liar

Eftermiddaegns upplaga av sällskap 
 
En mysig uteritt på två pigga valacker avrundade ridandet den här eftermiddagen och jag har sysselsatt mig med stallfix, Winnie-trix och tomatätande (ifrågasätt inte det sistnämda). Hela helgen ändrades drastiskt innan jag begav mig från jobb; jag kan träna imorgon, men ska jobba på söndag. Bajs fast najs, i omvänd ordning. Jag var på gränsen till euforisk över min dubbel-lediga helg (haha) meeeen I deserved it och det kommer fler sånna helger. Och resten av helgerna som det här året har att erbjuda är redan uppbokade om jag inte tar fel; det blir Skåne, Danmark, New York, en vända på tävling (dock ska Lus ej starta) och så vidare. Hur bra som helst (om jag får säga det själv, vilket jag onekligen får eftersom att jag driver bloggen bla bla bla hahaha). 
 
Någon sa att de saknade åsiktsinlägg. Skulle gärna leverera ett, fast jag är i ett för egocentrerat flow för att orka sätta mig in i eller ha åsikter om saker som händer just nu. Att nicka instämmande eller skaka på huvudet är precis min nivå. Har någon form av distans till allt som inte gäller mig och enbart mig (haha, hej egoqueen). Så illa som världens största ego är det väl kanske inte - snarare gör jag prioriteringar, som oavkrokat slår bort "lägg ner tid på att blogga bra" från schemat. Jag väljer att lägga fokus på hästar, kompisar och mat...... istället. 
 
 
2014-11-20 - 17:28:02