Tell me is the money worth your soul?

Ska jag skratta eller gråta? Igår kunde jag inte göra en volt utan att hänga i inner och sparka med ytter. Idag var Lus som det dyraste smöret du kan hitta (dvs som en dröm att rida) och allting bara fungerade. På grund av? Tack vare? Därför att? Om jag bara visste, haha.
 
Red ut, galopperade långt och länge. Från första steget på kort tygel, tills jag satt av en timme senare var allt tiptop och jag kunde inte ha önskat mig mer från honom. En helomvändning från gårdagen, med andra ord. Kanske har han träningsvärk imorgon, han fick jobba rejält för att bli av med all "dålig" energi som jag hade så stora problem med igår, men då får han ha det. Hellre en lydig häst som river än en olydig som lyckas sprattla sig över felfritt. Å andra sidan, hellre en lycklig häst än en lydig häst. Fin balansgång, det där. 
 
Dino reds också ut. Var pigg och typiskt unghästig. Kunde inte bestämma sig för om han ville upptäcka världen eller spruta genom den. Om plusgraderna håller i sig ska han få komma upp lite i kondis nu. Bort med magen och upp med flåset. Han har dessutom fått ett nytt smeknamn av stallgänget, KW. Vad det står för? Säger jag aldrig, haha. 
 

<3
 

Hur kan ingen se det som genomsyrar allt - fredagsträningen

"Dåligt humör" kan sammanfatta den senaste veckan. Är lättirriterad och sur nästan jämt, av ingen anledning. Och "dåligt humör" sammanfattar även träningen igår. Det kändes genomdåligt - ville sitta av direkt eller hoppa hela natten tills det gav med sig. Gjorde inget av det, för det är tävling imorgon och det medför tyvärr ansvar som jag inte alls är sugen på att ta. Inte nu. Inte idag. Och inte igår. 
 
Jag har ingen balans i sprången längre och min häst är en nonchalant skitstövel som tycker att han kan bäst själv. Och så får jag inte rida till större distanser utan måste lära mig att bara passivt åka med fram till ett jättesprång - för när jag rider honom fram till avsprångspunkten trycker jag ner hans rygg. AAAAAAH jag är så frustrerad, arg, besviken och ledsen över min egen brist på tillräcklighet. Jag vill så mycket och kan så lite. Önskar att jag hade sju hästar att hoppa i veckan. Önskar också att jag hade obegränsat med tid och pengar. För tid och pengar är vad det kostar att bli bra. Att lära sig. Tid, pengar och allt engagemang man kan frambringa. Det enda jag har är engagemang, och med handen på hjärtat så räcker det inte. Inte för mig.
 
 
Jag är inte ens taggad på att åka och tävla imorgon. Jag vill göra det, men jag tycker inte att det ska bli roligt. Vill göra det bara för att få en ny chans att göra det jag gör dåligt lite bättre. Vill göra det för att få rutin. För att få två till rundor i kroppen. För att jag vill lära mig, och också för att jag vill att Lus ska få en ny chans att bevisa att han fortfarande är min snälla häst och inte en stor, dryg diva med pissig attityd. Jag hoppas att morgondagen kan bjuda på lite av det där. Framförallt det första och det sista; att vi båda två kan göra bättre ifrån oss än vad vi gjorde igår. 
 
Jobbigast av allt är att ingen annan ser det jag känner från sadeln. Tränaren jättenöjd. Mina kompisar superpositiva. Mamma helt frågandes till min upplevelse av träningen. Jämförde mig till och med med ett annat ekipage för att Lasse skulle förstå hur illa det kändes och fick ett asgarv tillbaka. Visst är det skönt att inte alla behöver se katastrofen som jag upplever, men det är också frustrerande att ingen ser det. Hur kan något kännas i varje cell i hela kroppen, men inte gå att se ens om man försöker? Den här sporten är så jävla dum och skev ibland. 
 

Från en annan dag när inget kändes bra
 

Kommer snart på bio

 
Ett inlägg om bristande intelligens hos merparten av hela världen väntar på att skrivas. Jag skojar inte ens, jag är verkligen tillräckligt dryg för att tro att jag arbetar med fler hjärnceller än 90% av alla jag träffar. Inte för att jag är Einstein, utan för att alla andra är så genuint korkade. 
 
Ett annat inlägg som ska skrivas kan jag inte ens formulera tillräckligt kort för att få ner på tre-fyra spoiler-rader. Poängen med det här inlägget är i alla fall att jag är back on track och fett redo att vara bloggare på halvtid igen, haha. 

Alive

Jag är back on track. Tillbaka i skolan. Uppe på hästryggen. I fas med livet igen, skulle man väl kunna säga. Igår bestämde jag mig för att mina off-dagar var slut, nu får det fan vara nog. Träning ikväll och tävling på söndag - det är jag och alla andra som ska dit. Perfekt om ni frågar mig. 
 
Trimmade Lus på en småfrusen, halvhal 20m-volt igår. Gick till en början helt fantastiskt dåligt, men avslutade bra. Han gjorde så gott han kunde trots de kassa förutsättningarna; dåligt underlag på två sätt, och en heffaklump i sadeln som inte var till så mycket hjälp. Ikväll tränar vi för Lasse och imorgon ska han galoppera tills svetten lackar; det har blivit alldeles för lite av den aktiviteten den här veckan och hans energikonto ligger på +++. Bådar inte gott inför en dag i tävlingens tecken, haha.  
 

ÖverdrivarN, Lakristrollet, Surmulen.. Kärt barn har många namn ;) <3
 

<3


Bus igår <3
 
Att longera Lus gick över all tänkbar förväntan; efter att han skuttat runt och visat upp sig en stund så slappnade han av och var så låg men bärig i formen att jag blev helt salig. Tänk den dagen han kan gå sådär när jag rider honom. Kändes så kul att stå där i mitten och se honom röra sig; som att se en mycket mer rutinerad ryttare än mig själv rida honom (den ryttaren heter Inez Inspänning och går att köpa  på Hööks för typ 250 spänn HAHA). 
 
 
 

Här händer det inte jättemycket

Tystnaden som uppstår när man inte bloggat på fyra dagar och måste inleda första inlägget med "jag är inte död". Jag är inte död, jag har bara varit så jävla sjuk. Och är fortfarande, fast inte riktigt lika mesig nu som förut. Drar därmed ett stort fett sträck över de senaste dagarna och blickar framåt mot en helg med träning, tävling och allt som inte ingår i "sjuk". Jag har, bokstavligt talat, inte tid att vara sjuk en enda dag till. Time flies, och det måste jag också göra om jag någonsin ska kunna hinna ikapp efter den här svackan. 
 

Clide <3
 
Ska longera alla hästarna idag. Har inte haft Lus på lina sen jag köpte honom för tre år sen. Kan bli en spännande tillställning ute på Rolstorp. Mest spännande för att jag inte har någon röst kvar, och som vi alla vet är longering en röststyrd sysselsättning som sker från marken, haha. Han är dock duktig på att uppfatta viskningar, den där svarta bus-kungen, men han är också duktig på att stoppa hovarna i öronen och inte ens höra ett illvrål. <3
 
Som ni vet så rider vi årets andra tävling på söndag. JFK, 1m och 110cm. Jag har till 100% för avsikt att starta, och ber till den gud jag inte tror på om att jag ska vara hyffsat feberfri när den dagen kommer. Även träningen på fredag och ett dressyrpass på lördag är inräknade i denna plan. Hörs och ses, nu ska jag ladda upp energi för att orka köra till stallet, ha-ha. *kan inte med ord förklara hur mycket jag hatar att känna mig mesig*
 
 

You're so straight like commuters, with briefcases towing the line


Extraknäcker som galopp-ponny <3 
 
Pepp som en strandad blåval och enegrisk som ett fallet löv. Skulle äta ordentligt. Har med stor möda lyckats peta i mig apelsin, stekt potatis och en kanelbulle. Om det går under kategorin ordentligt vet jag inte säkert, men det funkar so far. 
 
Om en liten stund kommer stallgrannarna över på kanelbullefika. Det blir hästprat för hela slanten; helgens tävlingar, Göteborg som väntar och ja, häst i allmänhet. Inte mig emot! 
 
Kommer fler bilder på Dino ikväll, dock bara stå-stilla-bilder.
 

Bright blue ripples, you sittin', sippin' on your black Cristal


En såndär jättebra dag med världens bästa gäng <3
 
Det har snöat ute. Igen. Besvikelsen som uppstår, haha. Fick i alla fall en osnöig tävlingsdag igår och jag hae världens sjukaste flyt med regnet; det öste ner tills jag tog ut och var uppehåll tills minuterna efter att jag lastat igen. Även om känslan inte var något att hänga i granen igår, så var det ju i alla fall nederbörden på min sida. ;) 
 
Ska försöka få med ett styck fotograf när jag rider Dino idag. Hur underlaget kommer att vara vill jag dock inte tänka på, risken finns att det blir väldigt stillsamma bilder. Hur som helst så var det längesen han fick någon riktig uppmärksamhet på bloggen och om han visste det skulle han med stor sannolikhet vara lite besviken. Jag menar, han är fyra år och ponny, vad kan man vänta sig? ;)
 
Planen för Dino är för övrigt att vara redo för en PnJ i slutet av våren/början av sommaren. Jag siktar på en av Sävsjös fantastiska Pay and Jumps; de är i särklass de bäst genomförda pnj´sen vi någonsin varit på, ever. Stor, fin bana med bra underlag, snabba funktionärer och jätteservice-minded personal. 
 
Dessförinnan ska han dock...
a) Hoppas uppsuttet ett par gånger, haha. 
b) Åka och träna på en annan ridbana så att han vänjer sig vid att man kan åka omkring.
c) Ridas tillsammans med andra hästar.
d) Besöka en Lasse-träning/Hacketräning.