So if we get the big jobs and we make the big money, when we look back now, will our jokes still be funny?

 

If new york city still moves me then I found something real

...för i det svenska sommarregnet, alldeles inför årets bästa vecka, tänker jag ändå på New York och allt som finns där som jag aldrig kan få här. Och allt jag har här kan jag aldrig få där.  
 
Whatever och hej (kanske vore lämpligare i den andra ordningen). Jag och Lus har nu varit på träningsläger i ett par dagars tid och igår gjorde Dino debut i både 60 och 70cm med bravur - han är redo för lokaltävling och kommer i slutet av sommaren att åka på sin första riktiga tävling. Anledningen till att han inte gör det "redan nu" är för att jag framöver kommer att jobba varenda helg fram till slutet på augusti, så jag får helt enkelt anpassa hans utvecklingskurva efter mitt arbetsschema. 
 
Nu återstår en terrängclinic med Lus och sen går han med stor sannolikhet på lite sommarlov. Jag står i valet och kvalet från att åka hem tidigare än tänkt från Skåne och rida en pay and ride under "falsterbosöndagen" - men det betyder isåfall att jag måste åka hem redan under lördag förmiddag för att hinna trimma igenom. Dessutom vill jag ha med Dino på samma evenemang, så det vore lite att slå två flugor i en smäll att åka med grabbarna på pay and ride den söndagen, och sen låta dem gå på sommarlov tillsammans. Samtidigt - det är Falsterbo en gång om året och Fina Familjen är där tillsammans med resten av hästsverige och alla mina ohästiga kompisar - för även dem finns runt Falsterbo och Malmö. Kan jag verkligen åka hem 1,5 dag tidigare för att jaga bokstäver i Bashult? Oh, vad svårt att bestämma sig. Om det ändå vore Göteborg eller Globen - då hade jag kunnat slita mig från hästfesten för att rida LB:1, men Falsterbo... time will tell. 
 
Hur som helst väntar ett efterlängtat Lisebergsbesök med Fina Familjen + moms under måndagen och därefter tar jag med mig några till Jönköping för övernattning och terrängclinicsbesök. Sen drar vi till Falsterbo. Sköna, gröna Falsterbo. #iloveit
 

Dino igår i 70cm! 

Lus på midsommarhoppet! Foto: www.vinna.blogg.se
 

Resultat Vetlanda

SKITnöjd med vår runda i Vetlanda (som jag efter många om och men fick rida - vi fastnade i veterinärkontrollen av den bisarra anlednigen att min häst inte vill trava med broddar på asfalten, så han travade som en död snigel vilket veterinären tolkade som att han var redo att segna ner och avlida på plats. I was like "it´s the fucking skitunderlag you are offering me, i kombination med de jävla broddarna som jag med stor möda skruvat i, DO YOU UNDERSTAND ME, MISS?" Flera besiktningar senare travade min häst fläckfritt igenom och vi var välkomna att tävla. Ja, veterinären är där för att förhindra att halta hästar deltar, och jag förstår att veterinären inte kan tro på alla bortförklaringar folk har (som t ex att hästen anser att förutsättningarna för att överhuvudtaget trava är direkt odugliga) men jag tror också att ni kan förstå frustrationen över att inte riktigt bli tagen på allvar/trodd när man försöker förklara att hästen inte är döende utan bara mycket övertygad om att springa på asfalten med brodd vore förenat med stor skaderisk). 
 
Hur som helst - 1 ner, 4 fel. Gissa, vet jag. Japp, rev tvåan. Whatever. Resten av rundan kändes super, han hoppade som en katt och jag tror att han gillar gräsunderlag! Det kändes i alla fall kanon och banan hade supergrepp och var fin och allt var en dans på rosor (på gräsmattan?). Häst var bäst, helt enkelt, och jag var bara så lättad över att a) det kändes bra att hoppa på gräs och b) att han känns så lösgjord och hoppar mycket lättare nu än för bara några veckor sen. 
 

I asked you for a lighter, and you thought "Oh, I like her"

Midsommardagen - med pannkaksfrukost, promenader genom Ljunghusen, bad i havet och ponnyakuten där emellan. Jag älskar sommarskåne. Älskar havet. Älskar mina svincoola kompisar och älskar att vi ses redan på måndag igen(!). 

 

En midsommar i Falsterbo

Alltså, livet <333.
Det är allt jag har att säga.

 

Jag har sålt min säl till Satan (haha)

<3
 
Det händer så mycket att bloggen lätt prioriteras bort. Dagarna är så roliga. Imorgon tävlar jag och Lus på gräs för första gången på fyra år. Han är inte så sjopig, men jag är, när det gäller gräs. Vi rider "bara" en 110, då hela poängen med att fara iväg till Vetlanda i ottan imorgon är att jag ska lära mig att gräs är ett fullkomligt dugligt underlag. Det går att rida, och hoppa på. 
 
Lus har vidare känts underbar de senaste dagarna. Mjuk, följsam, lydig och Buslusig (dvs, allt med en gnutta full-i-fan och en räv bakom örat). Dino har fått munkorg (betesreducerare) och tränar kondition... på ren svenska: vi bantar. Han är dock fortsatt en pärla och älskar livets alla stunder utom de med munkorg. Jag förstår honom. Vi har lite samma relation till mat, han och jag.
 
Skåne ligger framför mig om bara några timmar och livet leker. Det är midsommar, jag och Astma har varit vilse i Vaggeryd, sprungit omkring off road och käkat Donken för att rädda de förlorade kalorierna. Och nu ska jag sova, för om fem timmar ringer klockan och det är midsommarhopp på G! 
 
 

Som en orkan kan jag svepa bort dig

Alltså... det här med att blogga. Den fanns en tid i mitt liv när jag ägnade skoldagarna åt att (tillsammans med min icke hästintresserde gymnasieklass) leverera inlägg efter inlägg i en svinlande fart och bloggen blomstrade som en maskrosplanta i någons välskötta trädgård; det gick inte att bli kvitt den oavsett hur starka medel man besprutade den med. Then real life happened, och här är vi idag - det har varit sol i flera veckor och maskrosen har mot logikens alla odds självdött av solsting och svensk ökentorka som aldrig tidigare skådats. Vad finns det mer att säga? Inte ens en maskros kan leva för alltid. 
 
Skämt å sido, men frågorna har dykt upp den senaste tiden. "Haru slutat blogga ellee?" Men, nej. Inte som ett aktivt beslut i alla fall. Jag har bara varit upptagen med allt som inte involverar datorn. Effekten av år 1 på högskolan blev ett visst behov av datordistans; jag spenderar nämligen upp emot 12 timmar om dagen framför en dator under terminerna. Nu har jag fått min datordistans och känner mig något så när back on track. Det blir aldrig som förut, men som Håkan (och jag, Sissa och Lovisa säger) - DET KOMMER ALDRIG VA ÖVER FÖR MIIIIIG. 
 
Mvh
Forever 12 years old 
 

(Här är dom, mitt forna bloggteam som var hjärnan bakom bloggen när jag bara var ett lamt ansikte utåt, HAHA. Vi gjorde stora ritningar och diagram på skolans tavlor över hur vi skulle fördela bloggintäkterna - slutade med att vi åkte till London och INTE sov under en parkbänk... don´t ask. ;) 

You spent all our money, used to call me honey

- Säljsituationen med Dino känns väldigt komplex. Han är bara fyra år (om än otroligt stabil) och jag är väldigt mån om att sälja honom till ett hem med hästkunniga föräldrar. Frågan är då bara, vilken vettig, hästkunnig förälder köper en fyraåring till sitt barn? Det finns självklart någon som skulle kunna göra det, till exempel till ett barn som redan har en rutinerad ponny och ska ha en till, eller någon som har daglig tillgång till tränare/kunnig förälder, men det begränsar utbudet rejält. Detta känns som sagt en aning komplext, även om jag uppriktigt anser att Dino är stabil nog att bära omkring på en ung ryttare (han skulle utan tvivel ta väl hand om det barn han fick äran att bära omkring på). 
 
- Hacke som jag tidigare mest tränat markarbete för, men på senare tid också börjat hoppträna för, gav mig ett ovärderligt träningstips för en-två veckor sen. Det var ett sånt där tips som man egentligen inte riktigt tror på, men som man pliktskyldigt och lojalt provar för att man vet att tränaren vet vad hen pratar om. Sedan 1,5 vecka tillbaka har min häst bara gått vänsterställd, i alla varv, alla gångarter. Anledningen? För att mjuka upp vänster, som varit så otroligt hård den senaste tiden, och så fort jag högerställer honom spänner han vänstersidan och motarbetar det lösgörande arbetet. Det tog två ridpass och hästen var som förbytt. Han är så MJUK, så följsam och så lydig idag. Jag är salig. Visst är det inte hållbart i det långa loppet, men tills vänstersidan är genomarbetad, och tills han blivit mer liksidig, håller vi oss till rak och vänsterställning. 
 
- Livet i övrigt rullar och jag älskar sommaren och allt den medför. Mitt "nya" jobb känns amazing och jag träffar människor hela tiden och lever ett socialt liv som är så viktigt för mig. En dressyrtävling är inbokad, några Lisebergsbesök och fler resor tur och retur till älskade Skåneland. Och hästlivet känns roligare än någonsin förut, för jag är äntligen ur den mentala svacka (som egentligen var helt orelaterad till hästar) som färgat hela året. Over and out! 
 
Miss Bond - ponnyn som lärde mig att hoppa