#myleftoversisonthebeach

Det har varit strålande sol i flera dagar och jag har fått sommarens första bonnabränna efter ett linne som oturligt nog inte sitter sådär jättefint i relation till hur man önskar att få brännan. Boxarlinne, närmare bestämt. Lite randig, jättefräknig och brun i nyllet och på händerna. Det sistnämda talar sitt klarspråk: jag är ryttare. Kritvita ben och bruna bruna händer inleder sommaren. Fram mot hösten har vi fortfarande kritvita, ben, men istället för bruna händer har vi piké-bränna och vita händer pga handskar. Amazing. ;)
 
Det blir picknick i eftermiddag. Jag tänker ta med jordgubbar och vindruvor. Och kanelbullar såklart. Men först: två små hästar ska ridas och jag ska försöka göra en plan för mitt pluggande; jag har inte direkt legat i den senaste månaden om man säger så...
 
 
 

Detta har hänt, i punktform

För att göra många långa storys korta tänker jag spalta upp den senaste veckan i punktform. Låt mig börja med det mest relevanta (och kanske enda jag tänker skriva om). Hästen.
 
1. Jag strök oss i början på veckan från alla 120-klasser vi var anmälda till under hela maj. Alltså, varenda en rök i soptunnan i en svindlande fart. OM han inte tycker att det är kul, så ska han i alla fall inte hoppa en för honom svår klass till på köpet. Nu backar vi bandet. 
 
2. Jag har också strukit mig från hemmaklubbens alla tävlingar, för hur gärna jag än önskar att det vore annorlunda, så tror jag att det satt sig i mitt huvud. Jag kan inte rida där. Det har alltid gått otroligt dåligt. Hemmaklubben är den enda klubben där jag (två gånger dessutom(!)) har fått stopp, alltså kommit till en punkt där Lus vägrat. Det mest ironiska är att de arrangerar fantastiskt fina tävlingar och det finns inget konkret att skylla detta på - jag är ganska säker på att det sitter på en för allmänheten oåtkomlig plats, nämligen i mitt huvud... Så tills vidare, tills vi är tillbaka på banan, avstår jag och hejar på mina klubbkompisar istället. 
 
3. Just därför ska han gå en reg 110 i Bankeryd på söndag och 1m, 110cm lokalt i Norrahammar två veckor senare. Nu sänker vi nivån månaden ut. Sen ser vi vart vi hamnat. 
 
4. Och så det mest uppseendeväckande av allt: hästmassören (aka equiteraputen) var hos oss. Och kände, klämde och lös. Resultatet? Fin och genomriden generellt, men han har för faan slitit av ett muskelfäste vid manken där de håller mycket av sin balans! Detta har sannolikt hänt när jag sparkade på honom för att hoppa gigantiskt och ryckigt över den oxer som han stannade på under senaste tävlingen. Inte undra på att han kändes avslagen och rev resten av banan, såhär i efterhand. Givetvis kan jag inte garrantera att det var då det hände, men sannolikheten är överhängande. Jag kan dock rida på som vanligt enligt equiteraputen, men ska självklart dubbelkolla med tränarN och googla på avslitna muskelfästen... det låter plågsamt ont. 
 
Även om jag fått en tänkbar förklaring till uteslutna pga för många hinderfel, så tänker jag inte chansa och gå rakt in i en 120 igen. Vi backar nu. Till en nivå där vi känner att vi kan göra det bra. Enkelt. Sen får vi se vad som händer. Equi kommer även nästa vecka. 
 
 

Hejhejhej

Och så gick det ytterligare en halv vecka utan att jag egentligen ens öppnat datorn, än mindre loggat in på bloggen. Kan inte minnas om jag någonsin tidigare varit så lite online som jag är nu. Det finns så mycket annat att göra. Och så är det sol - en starkt bidragande faktor till mindre bloggtid och mer häng i solen. 
 
Det har (tro det eller ej) hänt massor sen jag senast besökte den här sidan. Jag hoppas att jag fortfarande har lust att berätta om det ikväll när jag kommer hem från jobb, vid midnatt. I annat fall är torsdagens schema luftigt och tomt och jag lär ha flera möjligheter att ägna min tid åt bloggen då.
 
 
 
Stekarn i mammas trädgård

En solig dag i stallet

Istället för att skriva ett ointressant inlägg om dagen och istället för att dra igång hela är-min-häst-halt-grejen även på bloggen (det räcker att jag engagerat 50% av alla hästkunniga jag känner) tänker jag lägga upp en jätteflamsig film som skulle kunna representera "vardag i stallet". Dino och jag som dricker te på trappan, och ett gäng glada gräsätare som fungerar som provisoriska gräsklippare runt stugan. Jag inser såhär i efterhand att jag borde ha tagit bort ljudet från klippen. Jag inser också att jag nu framställer mig själv som en jävla häst-hippie, men jag kan bjuda på det. 
 
'

Dino fick också prova att läsa serietidning idag. ;)
 
 
Och kompisar, dagens gigantiska TACK går till DEN HÄR tjejen som varit till helt orimligt stor hjälp de senaste timmarna!
 
 

Dino - dressyrfilm


Från igår
 
Idag introducerade jag Dino i cavalettins magiska värld. Det kunde han visst redan innan vi börjat, han misslyckades inte en gång. Sjukaste jag varit med om. Vi både travade och galopperade igenom serier av bommar och han trampade på som om han aldrig gjort annat. Maken till lättlärd grabb har jag aldrig varit med om! 

När tekniken jävlas

Anledningen till att jag ej publicerat film från tävlingen: DET FINNS INGEN FILM. Jag vill inget hellre än att själv se vad som hände, men det går inte, för min kameralins satt inte fast ordentligt så det gick inte att filma. Lovar att jag är mer besviken än vad ni är över det, haha. 
 
 
 

They tell me your blue skies fade to grey

Jag somnade vid sju i morse efter att ha spenderat sex timmar på att fundera fram och tillbaka på min svarta häst. Sånna nätter är verkligen inget att hänga i julgranen, men jag tror mot alla odds att jag blev lite klokare. Det finns faktiskt bara en rimlig sak att göra: ge det lite tid. Tills pälsfällningen är helt slut, i alla fall. Sen får jag ta det vidare därifrån.
 
Mamma påpekade att han brukade vara tråkig såhär års. Matt, ha många hinderfel eller till och med halt. Det är faktiskt sant. Tre av fyra år i skiftet mellan april och maj har min häst varit halt(!). En gång pga att han trampade på en sten. En annan gång en sträckning i hagen. En tredje var han visserligen inte halt, men hostade så mycket att jag inte kunde träna vettigt. Det här är första året då vi faktiskt tävlar oss genom månadsbytet, visserligen med fyra rivningar och ett stopp. ;)
 
De hältor han haft såhär års har givetvis ingenting med årstiden att göra - men ändå. Det här kanske verkligen inte är hans period. Kan det vara så enkelt? Att pälsfällningen jävlas med honom? Det är ju faktiskt sant som Vicky, vår equiteraput sa: du ringer bara mig när han fäller som värst, han har nog egentligen bara lite ont av fällningen. 
 
Kan det vara så simpelt är ingen gladare än jag. Är det något värre, om han t ex behöver vila, så får jag tänka om. Dra hit någon annan häst att trimma över sommaren. Helt enkelt skapa utrymme för den viloperiod han kan tänkas behöva, utan att dra ner på ridtimmarna. 
 
En sömnlös natt senare är jag lite mindre hysterisk. Jag är också lite mindre utvilad, men betydligt gladare och mindre frånvarande än jag var under gårdagen. Det fanns nämligen bara stora, feta frågetecken i min skalle hela kvällen och jag ville inget hellre än att diskutera mig hes med mina tränare, haha. 
 
Kanske behöver han bara springa en runda med Sparris i skogen?
 

You’re a shooting star I see, a vision of ecstasy

En som däremot höjde mitt ego till skyarna var den här lilla prinsen. Alltid lika arbetsvillig, mjuk och glad. Idag stod skänkelvikningsträning på schemat. Han gjorde allt jag bad om. Som vanligt. Vet inte riktigt vad jag gjort för att förtjäna hans psyke och lojalitet. Amazing. <3
 
Ja, vi är en levande pride-flagga.