Hänvisar till Instagram

Fredag: den omtalade dammiddagen är kommen. Men först, jobb och lite hästar. Med det vill jag egentligen bara belysa problem 2,1: det blir ingen mer bloggning idag. Inser nu att det var min enda poäng med det här inlägget, så jag säger hejdå - hörs på söndag kväll (för även resten av helgen går i arbetets och Halloweenfestens tecken). Vill ni ha livstecken föreslår jag att ni håller koll på Instagram istället, där heter jag fantasifullt nog @evelinablomqvist
 

Pappiz
 
2014-10-31 - 06:23:39

Dåtiden

För skojs skull tittade jag tillbaka i arktivet här om dagen, och jämförde mitt liv då och nu. Well, läs själv. 


2010, shit, det är fyra år sen. Jag var 17, och jag red, red och red. Ponny efter ponny. Timme efter timme. Tror att jag lyckades pricka in ett par lektioner på gymnasiet vid den här tiden också. Faktum var att jag "älskade" skolan under mina år som gymnasieelev. Clide, han var under en period inte överprioriterad, och det är en av ett par saker som jag aldrig kan förlåta mig själv för. Det är något jag alltid ska bära med mig och minnas, och göra bättre (eller i det här fallet, aldrig göra om). Han var ändå, trots mina skeva prioriteringar, det viktigaste i mitt liv. Även om jag tog honom för givet. 

2011, min första höst som heltidsanställd i Skyrup. Clide var under höstlovet och hälsade på mig, och jag var så glad för att han var där, samtidigt som jag mådde så himla dåligt över att han inte trivdes. Det var bara en vecka, men den veckan satte spår. Hans astma blev sämre, och det blev aldrig riktigt bra igen. Någonsin. Ändå så var jag så lycklig över att Clide var där med mig. Min ponny. <3 
Jag minns hur mycket jag längtade hem under den här hösten. Inte som hemlängtan, utan som allting-fattas-mig-längtan. Det kan tyckas vara lite skevt, eftersom jag hade både hästar och vänner på plats.  


2012, innan avresa mot Belgien, efter en vedervärdig tid i Malmö. Under en tvåmånadersperiod skulle 10 unghästar ridas in och vi låg i som attan. California såg ut att bli min framtida stjärna - men det fanns ett problem. Jag ville inte rida. Jag var så omotiverad, så jävla nere och det pös självförtroendekris ur öronen på mig. Sen hände det som förändrade hela min tillvaro. Lus kom tillbaka, med sin stora underhals och missnöjda uppsyn, och plötsligt förstod jag vad som fattades mig. Han. Kort därefter reste jag utomlands och när jag återigen landade på svensk mark gjorde jag mitt livs största investering och han var min. Föralltid.  
 
2013, mitt första år som smålänning, i full jakt på den perfekta (läs godkända) lägenheten. Allt kändes så grått, platt, meningslöst och lamt vid den tiden (allt utom Lus). Ingenting spännande hände, folk fattade inte min klädstil, begrep sig inte på mina samtalsämnen och jag kände mig i största allmänhet som en groda från yttre rymden. Men, inget ont som inte för något gott med sig. Idag trivs jag bättre och om två dagar beger jag mig på Halloweenfest med hela tre tävlingskompisar! 
 
 
Och nu står jag här, med den enda hästen på hela jorden som jag ville ha. Lite äldre, lite säkrare och lite lyckligare än jag varit på länge. Glappet mellan Clide och Lus var, kan jag i efterhand konstatera, kanske mina värsta år någonsin, och då bör ni lägga på minnet att även jag varit fjorton, haha. I år skriver jag om hur livet i en förort kan göra mig uttråkad. Om hur min svarta, självlysande häst bekräftar och förverkligar såväl mig som honom varje dag. Om hur konstigt det är att flytta 30 mil i samma land men hamna på mars. Om livet som 22-åring, omgiven av hästar, familj och vänner. Nu ska jag bara ta tag i det där med utbildning, sen kan jag andas ut. ;) 
 
2014-10-30 - 21:44:18

Ljust fast mörkt

Har haft en helt fantastiskt dålig kväll på jobb och toppade det hela med att glömma ta med mitt bankkort hem. Kom däremot ihåg att posta en lapp om mitt elbyte - jag ska framöver använda mig av el så grön att gräset frodas av dess blotta närvaro (om man ska tro broschyren). Samlar med det här bytet så många vuxenpoäng att mitt hår genast börjar anta en blek nyans av grått. Frågan är om grönt gräs verkligen är värt grått hår.
 
Om två månader befinner jag mig i New York. I NY, med människor som är så himla viktiga i mitt liv att jag kanske inte ens förstår det själv. Jag längtar så mycket, men längtar också efter tiden som tar mig dit; det är så mycket som händer innan jag åker. Middagar, fester, tävlingar och träningar. En resa till Köpenhamn, ett större projekt och så bestämde nån jävel att det skulle vara jul mitt i allt. Resterande delar av året ser så ljusa ut, trots att jorden gör sitt bästa för att mörka ner. Sanningen att säga så lyckades jorden väldigt bra just ikväll, och Vaggeryd är ingen tapper motståndare. Med någon budget-energisparlampa utkastad var 50onde meter är det mörka gator jag vandrar hem, och jag är så jävla mörkrädd. Hahaha.  
 
Även efter årets slut väntar en del roliga saker. Bland annat kan jag förhoppningsvis träffa min vän Klant Grant under GHS i februari och få berätta live om vad hennes häst ställt till med (haha<3), och när det går mot ljusare tider, runt april, kommer antagligen stallet att fyllas på igen. Det ser jag fram emot, även om jag idag är oerhört nöjd med att luta mig tillbaka och lägga 100% fokus på bara Lus. 
 
Och alltså, det där är så (patetiska) jag. Hahaha. Vet ni hur ofta jag låter kompisar och främlingar berätta om saker som jag redan vet och kan, bara för att de gillar att berätta och förklara? Det är ju urlöjligt när jag tänker på det, fast så värt det ändå. Hahahaa. Uppenbarligen är jag inte ensam. 
 
2014-10-30 - 20:57:26

30 oktober 2014

Hästbiten kan beskrivas som flow just nu. Winnie är kung på att stå ensam i stallet när jag och Cattis rider ut (hon verkar inte ens särskilt förtjust över att se oss återvända, haha, åtminstone inte så förtjust som en ensam ettåring borde bli av att få tillbaka sina livvakter) och Lus fortsätter att kännas bärig och superfräsch. #LIVET alltså. Så himla bra just nu, och imorgon kommer Skåne till Småland.
 
Min Halloweenoutfit ligger klar i hallen och jag ser fram emot en superhelg. Veckan efter beger jag mig mot Bratteborg för att rida vår andra 120cmshoppning, och veckan efter det debuterar vi på riktig tävling, då i Värnamo. Och nu babblar jag bara, eftersom nagellacket håller på att torka och det enda vettiga man kan sysselsätta sig med under den processen är att blogga, haha. 
 

C<3
 
2014-10-30 - 13:15:28

Viiini <3

 
2014-10-29 - 19:55:08

29 oktober 2014

Har idag byggt ihop en IKEA-möbel utan att skrika, be till gud, ringa efter hjälp eller skada mig. Det gick så smärtfritt att jag är osäker på om det ens har hänt. Hur som helst så har delar av garderoben fått flytta ut i vardagsrummet till min nybyggda klädhängare och därmed kan jag äntligen känna att det finns plats för att se plaggen jag har igen. Sen jag drog med mig sista lasset från Skåne så har det vällt ut kläder, skor och sjalar i en enda röra när jag vågat mig på att öppna garderobsdörrarna. Kan tillägga att min klädförvaringsyta i Skåne varit betydligt större, och därav uppstod problemet, haha. 
 
Nu känner jag mig då oövervinnlig och inte ens bungy jump/bungee jump (hur stavas det?) kan skrämma mig. Med det sagt beger jag mig mot stallet, där några glada hösthästar väntar på att få sin beskärda del av uppmärksamhet. Lus och Marre ska springa i skogen, och prinsessan W ska springa med mig. Nog för att hon tycker att jag joggar som en senskadad snigel, men det är ju bättre än inget... 
 
Hörs och ses, nu ska jag byta om till ridbrallor (och försöka släcka alla ljus som annars kanske tar tillfället i akt och sätter eld på min nya ikeamöbel HAHA). 
 
Tre bilder till som @pauliinnaas på Instagram tagit! Översta bilden är fantastiskt vacker, haha. ;) 
 
2014-10-29 - 11:42:17

Del 2

 
2014-10-29 - 01:24:00

Meningslös fakta

- Jag har för första gången i mitt 22-åriga liv kommit på bra julklappar till mamma och pappa. Det var på tiden. 
 
- Min kompis Pownie Scar Face skickade den HÄR jätteroliga länkten som handlar om (kanske inte så källkritisk) fakta om midsommar! 
 
- Min favoritblogg just nu tillhör en skitsnygg tjej som just nu bekantar sig med gatorna i New York. Ni hittar henne på noreanormelli.blogg.se - fina bilder, välskrivna texter och intressant vardag.
 
- Jag scrollar igenom 9gag innan jag ska sova varje kväll. Hur mycket  nobody-poäng är det..? 
 
- Idag har jag bloggat mer än jag gjort någon dag under de senaste 2,5 månaderna. 
 
- På fredag kommer Skåne till Småland. 
 
- Jag har investerat i en massa nödvändiga grejjer idag och inte bara åh-fiiiin!
 
- Fotografen Paulina Broberg (@Pauliinnaas på Instagram) var på plats i helgen och tog bl a bilden här under:
 
 
2014-10-28 - 22:33:00