I en onaturlig vardag

Jag har tänkt på det här med "naturlig hästhållning" - en term som i många fall misstolkas av dess utövare. I grund och botten betyder det ju att man, på de plan det är rimligt och möjligt - närmar sig ett förhållningssätt till hästen och dennes vardag som är så naturligt som möjligt. Dessvärre tycks en ganska föraktad skara hästmänniskor ha snappat upp begreppet och skräddarsytt andemeningen. För att göra min poäng tydlig: "naturlig hästhållning" har ersatts med "enkel, billig, snabb hästhållning."
 
 
 
Inga täcken, inga skor. Inga boxar, ute i ur och skur. Kanske en lösdrift. Kanske inte. Inget av det jag nyss skrev är fel - samtidigt som allt det jag nyss skrev är fel, om man gör det fel. Om man inte tänkt sig att ta hand om de oskodda hovarna, om man inte tänkt skydda den nakna hästkroppen mot den isande vinden - då gör man det fel. Tokfel. Så fel att jag inte kan respektera, än mindre ignorera det. 
 
Jag var på tävlingar för ett tag sen. Där såg jag hästarna som gav mig motivation, eller tillåt mig att säga press, att skriva det här. På öppna fält, i normalstora rutor, stod nakna ridskolehästar och ponnys i snålblåst och regn. Oklippta, visserligen, men fullt utsatta för kylan och obehaget som vind och regn medför. Och jag tänkte, i mitt stilla sinne, att den hästhållningen, det vardagen, är så långt ifrån naturlig som en stackars häst kan komma. 
 
I det fria hade ingen häst stått på ett öppet fält under rådande omständigheter. När vädret kräver, söker de skydd i buskage, skogar och hos flocken. De står nära, skyddat, där regn och vind inte når dem på samma sätt. Men på det öppna fältet? Där är de utsatta. Utsatta för väder som pälsarna inte kan skydda dem från. Hästarna som stod utan täcken i sina rutor på öppna fält - de levde inte ett naturligt hästliv. De levde, utsatta för människans oförstånd, lathet och dumhet. 
 
På samma sätt kan man inte låta bli att sko, för att utan förvarning galoppera som en dåre genom skogen. Man kan inte skita i att raka, för att sedan låta svetten lacka och ställa dem blöta och nerkylda i sin box. Man kan inte rakt av köpa begreppet "naturligt" - för vardagen vi utsätter dem för, är så långt ifrån naturlig man kan komma. Så "naturlig hästhållning" är ett anpassat begrepp. Anpassar för den fullständigt onaturliga vardagen vi lever med hästarna. 
 
Att borsta deras pälsar berövar dem på värmande fett. Att placera dem på begränsade ytor, i en flock de inte själv valt ut eller fötts i, berövar dem på frihet. En häst i fångenskap kommer aldrig att leva helt naturligt - så att på ett slappt och snålt sätt försöka pracka på hästarna "naturligt"... jag köper inte det. 
 
 
 
Oskott är inte fel. En häst utan täcke är inte fel. Inga boxar är inte fel. Inget av det är fel, om hästens behov som medföljer ett sådant beslut tillgodoses. En oskodd häst måste ha fina ytor att röra sig på. En häst utan täcke måste tilldelas en plats skyddad från regn och vind. En häst som inte fått en box, måste ha en torr plats att vila på. Det är en del av konceptet - man måste ge hästen både nakenhet och skydd för vinden. Man kan inte bara välja det ena, det lätta. 
 
Mina hästar lever "naturliga" liv. Så naturliga liv som de kan ha i fångenskap. De går i flockar, rätt tempererade med täcken och filtar, med fri tillgång på hö, salt, vatten och mineraler. I stora hagar, med tillgång till vindskydd, sand, lera, gräs, mossa och skog. Men de är också klippta, skos och tävlas, tränas och käkar havre. Ändå lever de ett naturligare liv än de nakna hästarna på ängen. I en onaturlig vardag är det inte alltid det ursprungliga levnadssättet som gör dem rättvisa. Tänk på det. 
 
 
 
2014-12-18 - 19:39:22

18 december 2014

Att ridbarheten är en färskvara har vi vetat sedan urminnes tider. Att även nödbromsen tillhör den kategorin fick jag erfara idag. Cattis och jag galopperade i ett kanske lite väl friskt tempo när vi mötte en bil, och inte fan lyckades jag få stopp. Jag har alltid sagt att "kommer det ett tåg så kan jag alltid stanna" (uttryck som vi hästmänniskor använder oss av) men idag funderar jag på om jag faktiskt inte hade kunnat stanna. Inte för att detta på något sätt var en nära-döden-upplevelse, så dramatiskt var det verkligen inte, men bilföraren har nog fått men för livet, haha. Stackars arma människa. Tänk att sitta där och köra fridfullt på en skogsväg och helt plötsligt uppenbarar sig två galopperande hästar, var av en drar förbi i full kareta med en ryttare som hänger i tyglarna. Hahaha. Lus fick straff-stanna hela vägen hem efter det - till sin stora besvikelse. ;)
 
Fin, det var han mellan varven. Avslappnad mitt i all vintervila-pigghet. Han och Marre är ett bra team och när de får ha pappaledigt tillsammans tar de tillvara på stunden. Fast, sannigen att säga så är det alltid lika glada att komma hem till lillasyster igen. Hon är ju fettt jobbig, fast lite söt också. Och kul. Och fluffig. 
 
En annan söt och fluffig <333 Oliver (aka Bölschen, Böl, Ollschen och Ölschebölsch)
2014-12-18 - 16:53:32

All those crazy things we did, didn't think about it, just went with it


...och veckans stilpris går till EVELINA BLOMQVIST!!!
 
Tittade igen årets tränings och tävlingsfilmer igår. Varje cell i min kropp längtar efter att sitta upp efter årskiftet och sikta mot en ny säsong. Tävlingssuget är inte under kontroll längre, haha. 
 
Just nu känns allt så himla kul. Solen skiner, om några dagar är jag i Malmö, julafton kommer strax därefter och sen bär det av. Och min playlist är fortfarande bra. Vad mer kan man begära en vanlig onsdag..? 
2014-12-17 - 11:38:21

Ett nödvändigt wakeupcall

Igår fick jag ett (med all säkerhet välbehövligt) wakeupcall. Att blogga är inte samma sak som att stå framför en folkmassa och prata. Ni läser mina ord - men ni ser inte, hör inte, noterar inte. För att markera hur det jag skriver låter i mitt huvud har jag fyra mycket små verktyg att använda mig av, DEN, den, den och den. Inte så mycket att hänga i julgranen, när allt kommer omkring. 

 


C sa igår att "Lus inte alls är så dålig som jag säger." Samtidigt som jag (till en början) inte fattade någonting (I was like MEN FÖRKLARA DÅ), så var det så himla nyttigt att höra hur det jag skriver uppfattas av andra. För mig är det självklart att Lus är bäst på att vara Lus, precis lika självklart som det är att han saknar de kvalitéer och förutsättningar som en framavlad hopphäst har. Han är "en dålig häst" i jämförelse med många av de hästarna jag tränar med, t ex, men för mig - och om man utgår ifrån HANS förutsättningar, så är han en sjuhelvetes fighter med lejonhjärta och integritet. Och att se, uppfatta och förstå nyansskillnaderna i det jag skriver är nästan omöjligt för människor som inte hör vad jag tänker - vilket betyder alla, utom möjligtvis jag. 
 
Jag blev nästan kallsvettig igår när jag fick klart för mig att mina texter kan uppfattas som att jag tycker att Lus är en dålig häst. Därför skriver jag det här. För att förklara, övertydligt, att i mina ögon är han ren perfektion - men i jämförelse med 350.000kr hästarna runt oss; jämfört med de hästar som är födda enbart för att hoppa högt och springa vackert, är han ingen kvalitetshäst att tala om. Han har begränsningar, som hindrar oss från att ha de där 150-drömmarna. Det gör honom rent "marknadsmässigt" till en sämre häst, men inte till en sämre individ. Han har andra kvalitéer som de där toppavlade stjärnhästarna kanske saknar, och en av de kvalitéerna, är till exempel att han inte vet att han inte kan. Han tror att han kan, och jag tänker aldrig bevisa motsatsen. Jag tänker aldrig ställa honom inför en uppgift han inte klarar - för jag vill aldrig ta det oförstörda, naiva och fria ifrån honom. 
 
Jörgen Larsson sa en gång något som fastnade i mitt huvud. Jag hade ridit dåligt och förklarade vart jag hade gjort misstag under ritten. Då sa han "om du alltid ska rida bra hela jävla tiden, då behöver du ingen bra häst. Bra hästar är till för ryttare som vill kunna göra misstag och ändå gå i mål felfritt." Jag vet egentligen inte vad det betyder för mig, personligen, men hans ord bubblade upp i mitt huvud när jag skrev det här. Idag har jag ingen "bra" häst som tar mig i mål felfritt även när jag strular till det, men jag har en helt enastående, fantastisk och oslagbar fighter, som aldrig kan mäta sig med topphästarna, men som med vilja, hjärta och glöd kastar hjärtat över hinderna och lyfter oss över, efter bästa förmåga. Och det, kära läsare, betyder mer för mig än fina morföräldrar och graciösa rörelser någonsin kan göra. Att han kämpar, med mig, för mig. Det säger så otroligt mycket om vem han är. 
 
 
 
2014-12-17 - 11:17:16

17 december 2014, en vecka innan jul

Har fått bad signs hela förmiddagen från högre makter. Började med att jag i morse åt en lussekatt som såg ut som ett upp-och-nervänt kors, på rätt håll såg det inte alls ut som ett kors. Därefter lyckades jag se bokstäverna "hell" i snön på marken (tror nog mest att min hjärna spelade mig ett spratt, haha) och alldeles nyss läste jag "satans kakor" istället för "saffranskakor". Hahaha. Vilken morgon. 
 
Lus och jag halkade omkring i den ca 1cm djupa snön tidigt i morse. Han är ap-pigg och skulle troligtvis slå volter av lycka om han visste att han ska rida ut med Marre-Marräng imorgon. Då blir det lite mer fart och fläkt än "skritt på lång tygel." Inte mig emot - att skritta längre sträckor platsar på topp 10-listan över obekväma saker att göra, hahaha. ;) Fast vi har mysigt, jag och Lus, även om inte ens den skönaste sadeln i Sverige kan göra 50min skritt till en bekväm upplevelse. 
 
Kisemise Siggetott <3
2014-12-17 - 10:44:01

Let me tell you all a story about a mouse named Dilory

Långsamma tisdag. Jag uppskattar det, fast hela dagen har präglats av snigelfart. Inledde redan i morse med att vara 30min sen till hotellfrukosten, så vi fick istället bege oss till ett café och käka frallor och bullar (inte för att jag klagar, alltså, men ändå). Sniglade mig sedan vidare till stallet, där hästarna fick slow motion-attention utan dess like. Och nu sitter jag här som en halvtom variant av höpåse och väntar på att klockan ska bli träning-i-Vaggeryd. 
 
Alla mina julklappar är köpta. Tror jag. Lite oklart på vissa håll - men de givna, självklara, uppenbara är fixade. Införskaffade de sista idag under förmiddagen i stan. Skönt - ännu en punkt att bocka av på min icke existerande lista. Nu är det bara något med hemresan från NY, helgens utflykt och julaftonsveckan kvar att få ordning på. Känns överkomligt, till och med. 
 
Om fyra dagar sitter jag hos Carro i Malmö med några av mina absoluta favoriter. En vecka senare är jag på Arlanda, redo att flyga över Atlanten - även då tillsammans med (och hem till) favoriter. Känns knas. Känns nära. Känns jättebra. Och jättekul. Känns sådär jag-ler-fånigt-för-mig-själv när jag tänker på vilka människor som kommer att finnas runt mig i New York. Fan vad jag är glad att jag ska dit. 
 
Nu ska jag återgå till snigel-mood. Glo på Dieselråttor och Sjömansmöss. Eller stirra in i datorskärmen i hopp om att något intressant ska uppenbara sig. Time will tell. 
 
Blixten <3
 
 
2014-12-16 - 17:06:21

<3

 
2014-12-16 - 16:41:19

Den livsfarliga vardagen med FF

Cattis, aka the tiny brat, skickade nyss ett mail till mig innehållandes årets bästa gästbloggning. Låt oss kalla det "den nakna sanningen om Evelina Blomqvist" - skrivet av en som bott med mig under ca ett års tid. 




Här är ett inlägg tillägnat alla er som bara läser bloggen och aldrig träffat Evelina. Nedan kommer jag punkta upp Evelinas dagliga tillstånd, och tro mig det växlar fortare man hinner blinka...
Och eftersom bilder som bekant säger mer än tusen ord ska ni också få en bild av hur det kan se ut-

1,Morgon och en nyvaken Evelina=var tyst tills hon fått i sig frukost, sedan kan man möjligtvis påbörja ett samtal. But be careful, på morgonen går hon inte att avläsa så du vet aldrig om hon vill slita dig i stycken eller om det är okej att prata under tidiga morgonar.

 Såhär ser hon på en under morgonen, How am I supposed to read that face? huh?



2,Förmiddag-
Hungern har ännu inte slått till och energin ligger på en normal nivå, vilket bambambam- gör att hon beter sig relativt normalt! Vill man säga något och få ett seriöst svar, fråga mellan 10-12. Tips från coachen.

 Mest rättvisa bilden jag kunde hitta, men visst ser ni likheterna? Kort, stora bruna ögon, lagom leende och minimifötter.


3,Middag- BAM! Hungern har slått till med all sin kraft. Var inte i vägen, säg så lite som möjligt och ge henne något att stoppa i munnen så fort som möjligt, annars är risken stor att situationen urartar och du kommer vara i stor fara.

 Här har vi henne! Alltså denna figuren ur Super Mario beskriver henne så bra när hon är hungrig, no words needed liksom. Och för er som inte vet vilka desssa är (och därmed inte spelat mario vilket gör er till sämre människor) är detta små, grumpy figurer som dödar en om man går mot dem.

 


4, kvällen är här och Evelina är världens roligaste människa. Man skrattar så länge att man glömmer vad man tyckte var roligt och den mentala nivån sjunker till 10år<3

xoxo Tiny brat

 

2014-12-15 - 21:58:00