1 mars 2015

Igår träffade jag så många människor och jag inser såhär i efterhand att jag iprincip inte har en enda bild att bjuda på - för enda gången jag hade telefonen framme var under dressyren, som visserligen var spännande, men inte så uppslukande att jag glömde av omvärlden, haha. Därför nöjer jag mig med att klyschigt säga: alla ni som inte hamnade på bild (och även de få som faktiskt hamnade på bild) ni är bäst. Alltså, bäst
 
Idag - söndag - är det dressyrträning och kompishäng som gäller. Inte vilken kompis som helst, Amdush från Skåne kommer till Jönköping och det känns too good to be true att jag, om några timmar, hänger med henne. Min Blair. Men först; träna magmusklerna från hästryggen. Ser fram emot det, och har dagen till ära putsat sadeln och lagt fram det nya schabraket. Snön yr omkring utanför fönstret och det ser i största allmänhet motbjudande ut; men jag är ganska glad ändå. Trött som ett dagisbarn på nyårsafton, men glad. 
 
 

Lördagens skörd (y)
 
2015-03-01 - 12:16:00

En dans under mordhot

Dressyrküren igår måste ha slagit publikrekord. Jag har aldrig sett så fullsatta läktare under en dressyrklass och när Kittel gick in och tog ledningen med 5%(!) - då lyfte taket i Scandinavium. Under en dressyrklass - där funktionärerna jobbar sig svettiga för att hålla publiken i schack (de där dressyrhästarna är lättskrämda typer, har jag hört). ;) 



 
Jag blir så tveksam när jag tittar på dressyr på världsklassnivå. Jag såg så många vackra, och så många mindre vackra ritter - ur mitt perspektiv. Vinnaren, Jessica-något-från-Tyskland, är den ritt jag minns alldeles extra speciellt. Inte för att hon vann eller för att den i sig var så ögonfallande (för en inte insatt person, i alla fall), utan mer för hennes val av music. Jag ska förklara..
 
Jessica red sin kür till en väldigt dramatisk musik, där en röst inledningsvis säger "I have a dream." Hela musiken är från något Martin Luther King-film (?) och helt ärligt: den var skitbra att rida dressyr till. Pampig, dramatisk, spännande. Lite senare återkommer samma röst - och denna gången säger den "I have a dream, that all living creatures can respect each other." Här började jag tycka att det som spelades upp framför mina ögon var vackert - det var en dans mellan två varelser som levde i harmoni. Oooch sen ryckte hon till i bettet 3-4 gånger; inte mycket, men tillräckligt mycket för att det orimligt skarpa bettet som ironiskt nog används vid finkänslighetstävlingar (=dressyr) ska göra förbaskat ont. Det var små, diskreta ryck som troligtvis bara syntes mot läktarlångsidan där inga domare satt - men det betyder inte att det inte hände, right? 
 
Den fina känslan jag fick av att se ekipaget var förstörd. Det är inte på hästens villkor. Man kan träna och tävla en häst en bra bit - men någonstans tar det stopp. Någonstans pressar man hästen över dennes egentliga vilje-gräns. Jag tror verkligen det, speciellt i en så skev sport som dressyr. Det finns lixom ingen gräns för vad man kan ta sig till i dressyr. I världscuphoppning är det mycket enklare. Kan du hoppa 160 felfritt, då har hästen gjort sitt jobb. I dressyr är det en ständig bedömning och det finns ingen gräns för hur långt man kan pressa en häst. Om blå tungor och några väl valda ryck är vad man behöver offra, så för all del, lets do it. Ryttarens vilja väger tyngre än hästens rättigheter, hästens vilja och hästens rätt att överhuvudtaget yttra sig. 
 
Och ja, jag blev så tveksam när jag satt där på en fullproppad läktare och bevittnade en dans under mordhot. För ibland, ibland dansade ekipagen på arenan så att nackhåren reste sig,och ibland kändes det mest som att bevittna ett våldsbrott från läktaren. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vilken känsla som vägde tyngst. 
 

www.bubblingdream.blogg.se har tagit fotot
2015-03-01 - 08:13:42

Det är lika bra som dom säger

Klockan är kvart i åtta och jag har varit vaken den senaste halvtimmen. Gryningen är redan förbi och jag känner bara... dear brain, det finns ingen möjlighet att jag sovit tillräckligt många timmar inatt, så varför ska du uppehålla mig redan nu? Haha. Jag brukar gilla att vakna tidigt, men idag måste jag erkänna att det ser lovely ut att sova vidare. Tittar på människorna runt mig som fridfullt snarkar vidare - och känner mig en gnutta avundsjuk. HAHAHA. 
 
Gårdagen? Den var fantastisk, med allt vad det innebär. Den var allt jag längtat efter och allt jag hoppats på. Göteborg är en fantastisk stad och Horse Showen har aldrig någonsin gjort mig besviken. Jag menar, allt handlar ju om vem man gör saker med, och ALLA är i Scandinavium - det kan helt enkelt inte bli fel. 
 
Idag är jag, som resten av hästsverige, fullproppad med motivation, och lämpligt nog har jag själv en träning för Von Essen att se fram emot i eftermiddag. Det i sig innebär visserligen att jag missar världscupfinalen och allt därtill, men... min egen träning prioriterar jag fortfarande högre än att se världseliten slåss på svenska banor (fast jag kan villigt erkänna att det väger 51/49% på vågen, haha). 
 
Med det sagt lämnar jag glammiga cyberspace för stunden och återkommer senare idag. Och inte deppar jag för att lämna Göteborg - jag är faktiskt tillbaka redan på tisdag, då med helt andra avsikter än att tänka på hästar!
 
 
 
 
2015-03-01 - 07:47:00

Shoppinglista inför GHS

Jag sa att ni skulle få den här listan under förmiddagen, men eh, min tidsplanering höll inte ens när jag skrev tidsinställda. "Bättre sent än aldrig" är ett välanvänt uttryck och även jag tänker hävda att det ligger något i det, dagen till ära. Här har ni min inköpslista inför Göteborg Horse Show:
 
- Dressyrschabrak (som han helst inte ska kissa på) 
- Platsstigbyglar till dressyrsadeln (som just nu har sådanna i metall med gummisnodd - hej ridskola på 1800-talet)
- Vita ridbyxor (de andra har antagit en lätt nyans av pissgult) 
- Hackamore (tror att mitt gamla har slagit följe med någon utgående häst)
- Bakbensskydd (förbrukningsvara å det grövsta om man har en Lus)
- HV-polojacka från vårkollektionen (för jag har ju inga jackor...) 
- Spooks ridbyxor i beige/brun (de var så snygga att allt smör i Småland skulle vara värt att offra)
 
 

Fiffi
 
2015-02-28 - 14:25:00

Göteborg it is!


<3

Jag antar att Göteborg levererar. Att jag ler, oavbrutet. Att jag träffat tusen långväga vänner. Att lika många återstår innan jag stött på alla. Det är det fina med evenemang som det här. Alla umgås med alla och kretsarna löses upp och utvidgas. Och alla är där av samma anledning: för att se grym sport och tömma plånboken, i sällskap av andra hästligister. 
 
När jag kommer hem imorgon för att träna - då är jag nog fullproppad med inspiration och motivation. Kanske kan bara det hjälpa mig att prestera lite extra - få mig att ägna en extra tanke åt att hålla ihop honom med magen när det riktigt tar emot. Av erfarenhet vet jag att det är den effekten GHS brukar ha på mig - och alla andra ryttare som besökt showen. Vi blir maniska och träningsmotiverade så att hästarna ber till högre makter om skoning. ;) (Haha - och jag menar såklart inte hovslagar-skoning). 
 
 
 
2015-02-28 - 12:18:00

Svar på jättegamla kommentarer

Frågade du något för sisådär en sju-åtta månader sen? Kanske är det din tur att få svar idag, hahaha. 

 

(Kommentar på ett inlägg som handlade om att jag tycker att det är fel, fel och åter fel med för stora ryttare). 
Förr i tiden red stora män på ca 160hästar i armén, och de red mil efter mil och hästarna klarade det. Varför skulle det ha ändrats?
- Stenåldern var säkert en fantastisk tid men tillåt mig att säga att det finns en anledning till att allting utvecklas (tro det eller ej, men det handlar faktiskt inte om otur, haha). Hästar på den tiden (och haha, jag förstår att du inte syftade på stenåldern) var troligtvis inte vår tids sportmodell på häst, det var snarare grova halvblod (som med tiden avlats till att bli dagens upplaga av sporthäst). Du skriver dessutom det som gör mig så upprörd; hästarna klarade det. Jag klarar att dricka fem vinflaskor och jag klarar att gå utan mat i två dagar, men att jag klarar det gör det knappast till ett lämpligt, sunt eller önskvärt beteende. Man kan pressa en häst långt över dennes sundhetsgräns och den kommer ändå inte att protestera - så för all del, låt oss alla rida tills hästarna faktiskt inte klarar mer. Goddamnit vad du får rida då... 
 
Varför har du ingen hjälm (inget illa menat bara undrar). 
- För att jag är bekväm av mig, vilket på ren svenska betyder att jag är lat och tycker att hjälmen är en belastning. Hjälm, kavaj och plastrong går lite hand i hand för mig - det blir uppklätt och en ansträngning. Alltså, läs inte orden överdrivet och bokstavligt - för så menar jag dem inte. Det är mer än vag känsla jag får när jag står där och borde ta på hjälmen. Det blir bara inte av, för jag är dum, lat och lite nonchalant. 
 
Om du kunde, skulle du då vilja leva på att blogga?
- Både ja och nej. Ja för att det faktiskt ÄR ett väldigt enkelt och obetungande arbete (förlåt alla som bestämt hävdar att bloggning minsann är i klass med juridik och hjärnkirugi). Nej för att jag vill så mycket mer än att sitta framför en dator och skriva till en skock okända småflickor (sorry igen). Att blogga är kul - men inte så kul att jag skulle vilja viga mitt liv åt att vara bloggare på heltid. Bloggar är, precis som alla andra internetfenomen, en övergående fas. Jag är inte genuint intresserad, varken av bloggandet i sig eller "kändisskapet" det medför. ;) 
 
Tillåt mig att tillägga att mitt senaste svar inte på något sätt är avsett att klanka ner på de som faktiskt har för avsikt att blogga sig genom livet. Jag har lika lite förståelse för dem som jag har för alla andra, haha. ;) Skojar bara - min poäng är att, vill man vara bloggare till yrket så är det lika mycket yrke som att sitta i kassan på ICA. Varken mer eller mindre - vilket betyder att jag inte ser det som ett mindre accepterat livsval, vilket det onekligen lät som när jag svarade förut, haha. 
 
 
 
 
2015-02-28 - 08:07:00

Little darling, it's been a long, cold, lonely winter

 
En weekend i Paris diskuteras flitigt och jag funderar på hur mitt tighta schema ska rymma allt jag vill få in. Jag vill SÅ mycket, och i sällskap av alla mina vänner känns allt så mycket mer lockande. Alla kommer med bra idéer - och jag vill göra allt. Allt, allt, allt. Paris, Venedig, Göteborg. Ha en reunion. Åka till Liseberg. Ta med hästarna på meeting. Ha picknick i en park. Laga pannkakor och titta på Harry Potter. Äta pizza och prata gamla minnen. Livet känns för kort och när jag skrittade av i kvällssolen tidigare idag så kändes det för första gången på evigheter som att det faktiskt blir sommar igen. Jag menar, vetenskap säger till mig att det alltid blir sommaren igen - men magkänslan har tvivlat, tills idag. ;) 
 
<3<3<3<3<3<3 (Skyrup i Göteborg) 
 
 
2015-02-27 - 21:10:39

Fredag kväll i metropolen Vaggeryd

Till skillnad från igår genomförde jag ett himla bra dressyrpass på Lus. Han var mjuk som sirap (söt som sirap?) och jag hade fantastiskt mycket bättre kontroll över mina egna tankar och hjärnceller - även om jag dagen till ära svävade iväg till Scandinavium i tankarna mest hela tiden under uppvärmningen. Fick till slut skjuta bort tankarna på GHS med 90% av min viljestyrka och ägna mig åt att vara här och nu istället. Ungefär då började det också gå bra - så det var värt varenda procent.
 
Städning har stått på schamat denna inte så tilltalande fredagskväll. Hoppträningrna är inställda, så jag var effektiv i stallet efter ridpassen och begav mig hemåt för att få hemmafrupoäng av, well, ingen, då ingen sett mitt frenetiska städande. Nackdelen med att bo själv - man får aldrig cred för att man typ bär ut soporna eller bäddar sängen. Det är lixom ingen som noterar, haha. ;)
 
Nu ska jag fixa det sista inför Göteborg, skriva några tidsinställda för morgondagen och fundera på vart jag kan ha lagt mitt bankkort - som bestämt måste hittas innan avresa imorgon. Det ska användas flitigt och jag kommer imorgon förmiddag att presentera en lista på alla livsnödvändigheter som jag absolut måste ha. 
 

<3
 
 
 
 
2015-02-27 - 19:46:01