You said I was the most exotic flower

Stapplig engelska och skitsvåra kurser är inte den mest lovande kombinationen jag varit med om. Men det man vill kan man, sa alltid AW. Säger fortfarnde, förresten. Har ätit oavbutet sen jag kom till skolan för tre timmar sen. Har ingen ambition att sluta med det heller. Tänker att när all annan energi lyser med sin frånvaro kan jag ju äta mig vaken. Eller bara sluta äta, fälla ihop datorn och lägga mig bekvämt över den och sova till det ljuva ljudet av knackig engelska och helt obegriplig kod.
 
Skämt å sido, det ska nog gå bra. Jag är ju bara lat, inte korkad. Vet inte vilket som är bäst vs värst. Att vara smart och lat eller dum och ambitiös? Hur jobbig vetskapen om att jag måste anstränga mig än är så måste jag ju jubla - jag har iiiiinga plugg-kurser den här terminen! (Dvs, inga kurser som innehåller moment av bokläsning och fakta-rabbling. AMEN!)
 
 
Bildresultat för evelina blomqvist 2014
 
 
Hästarna har varit kanonfina även idag. Konditionsträning aka legday för mig. Korta läder, hjälmglasögonen på och ändå små diskreta farttårar i ögonvrån när stoet fick upp farten och sa "ät bajs" till mig och mina tafatta försök att bromsa henne. Hej och hå. Imorgon hoppträning för Lus och Maggan. Eller bara Lus. Definitigvt oklart. Som koden jag har framför mig.

I was in the winter of my life, and the girls I met along the road were my summer


Haha hur kan man va så glad och se så jävla sur ut? Resting bitch face är min ständiga fiende... 


Men ser ni färgen på havet eller? BO01 och Falsterbo släng er i väggen! 

 
En sjukt bra resa, med sjukt bra resesällskap. 

Hot summer days

Mirre uppe i ett fort i Dubrovnik - i bakgrunden syns stadsmuren och gamla stan (som var heeeelt fantastiskt fint och magiskt och coolt och ja, ni vet). 

An obsession for freedom that terrified me to the point that I couldn't even talk about it

Första dagen i skolan är avklarad. Den varade i hela 1h och 45min. Svettigt, haha. Kursen "applied web architecture" har dragit igång och jag känner mest... hjälp. Den blir inte enkel. Det krävs nog både hjärna och tålamod. Hjärna har jag. Tålamod? Tänker inte ens försöka skriva runt det. Jag är helt jävla tålamodsbefriad när det kommer till elektronik, mitt hår, laga mat, vänta på bussen, stå i kö osv. Enda gången jag kan uppbringa en liten smula tålamod är runt hästarna, för att jag måste. Jag förbrukar hela mitt livs tålamod i deras närvaro, det blir inget över till andra tillfällen. Jag sänder dig en stärkande tanke, du stackare som kommer att bli min handledare i kursen. Du har en välfungerande hjärna med ett obefintligt tålamod att hantera denna hösttermin. 
 
Lus har varit som smör och ren lycka att trimma igår och idag. Igår på en äng, idag på ridbanan med bommar. Maggan försökte ha ihjäl mig igår (ston alltså..) och var en dressyrstjärna idag. Kanske för att ta igen gårdagens bravader. Kände mig som Jan Brink och tror att Maggan minst kände sig som Briar, för att inte säga lite bättre. Att vi sen såg ut som Mulle och Molly tillhör en annan historia... ;) 
 
Lill-spyan (Dinos tillfälliga smeknamn pga går alla på nerverna för att han har vilat i 10 dagar) var kanonfin igår - första dagen efter vilan. Satt upp och red på en stor, öppen äng. Han var pigg men inte en eda tendens till bus eller bråk. Låt mig påminna om att han bara är fyra år. Hur snäll? Hur stabil? Idag kom han dock in från hagen med ett sår på ryggen precis där sadeln ligger, så vi drog till med löshoppning, följt av två dagars vila. På fredag är han nog sadel-bar igen! 
 

Lus-Lars idag <3
 

I've seen the world, done it all

 
 
Men vad skriver man ens efter att ha haft världens bästa resa? Allt jag skriver låter klyschigt och lamt - trots att känslan jag skriver det med är allt annat än just det. Damn you, text, som inte kan förmedla röstläge och ansiktsuttryck på detaljnivå. 
 
Vi har kryssat mellan Kroatiska öar på en jättefin båt med jätteäcklig mat, pratat om sjukt inappropriate saker för att vi trodde att vi var de enda svenskarna vilket visade sig vara jättefel, besökt den medeltida staden Dubrovnik (jag dör vad fint och genuint) och fått massage som riktiga semesterlirare. Och så har vi solat, badat, ätit glass, skrattat och spelat Yatzy så till den milda grad att ett VM i tärningsspelet inte skulle kännas ett dugg skrämmande. 
 
Här ovan ser ni bilder från vår favoritrestaurang, den bästa stranden och sista bilden är tagen från ett fort i Dubrovnik, efter att vi gått i trappor rakt uppåt i ca 15 min. 
 

Could it be that you and me are the lucky ones?

 
 
<3 
 
 
 

Åter på svensk mark

(...och jag välkomnades av regnet och höstrusket, haha)
 
Landade på svensk mark igår och har sedan dess älskar livet på en middag med stora delar av fina familjen, åkt tåg genom halva Sverige och panikjobbat ikapp allt det som jag verkligen inte var förmögen att ta tag i innan resan. Säga vad man vill om veckans kaloriintag vs förbränningen (ha-ha), men en pensionärsvecka på stranden var guld och överlevnadsmedicin och kom precis i rätt sekund. 
 
Men, som någon sa: borta bra men hemma bäst. Det finns inget som går upp mot att dra ridbyxor över de brunbrända benen och få pussa på en stor, svart, något vresig mule. Har längtat hela veckan efter att träffa min häst. På riktigt. Och nu ska jag faktiskt ta bilen ut till stallet och göra just det! 
 
 
Mirre hade med sig kameran til Kroatien, så foton av betydligt högre kvalité kommer så småningom att pryda denna annars så o-kvalitativa blogg. ;) 
 

Done my hair up real big beauty queen style

Tiden lyser med sin frånvaro och de senaste dagarna har varit lite av ett långvarigt och halvkonstant mental breakdown med påtvingade pauser (läs: med tillfälliga avbrott i misären för att jag varit bland folk på jobb). I korta drag har jag en längre tid varit out of control-stressad över saker som jag inte kan påverka här och nu, på ett sätt som jag till slut inte har kunnat hantera. Allt utom rida-hästarna-biten kändes väldigt likt pannkakssmet med för mycket salt och först när mamma rakt ut sa att jag var a pain in the ass (med lite finare ord för min mamma är något mer taktfull än vad jag är) exploderade det och sen blev det bättre. Säga vad man vill, men att flyga utomlands på tisdag morgon kunde inte ha kommit lägligare. Mirre, Norea och jag ska på förtidspensionärsresa och bara skratta och bada och äta(?). Vet inte varför jag satte ett frågetecken efter äta. Det är helt uppenbart den sysselsättning vi helst ägnar oss åt, after all. 
 
 
Hästarna har dock, min inre stress till trots, levererat... ja om man bortser från gårdagen med en som tappat sko, förstörd hjälm, mosat lillfinger och en lös häst. Men låt oss för allas välmående dra ett sträck över de väl valda timmarna. Hästarna känns generellt otroligt positiva och lösgjorda - vilket underlättar för mig som så gärna vill möta dem med mjuk ridning och glädje. Det är ju så enkelt när det är enkelt. Maggan och jag har varit på en Lasseträning och det var himla lärorikt. Dino tränar på fettförbränning, vilket med handen på hjärtat inte går i någon svinlande hastighet, men på vägen mot en mindre mage har han ändå känts arbetsmyr-aktig och glad som vanligt. Kungen, Lus, har dagen till ära varit i Aneby för att göra sina första starter sen midsommar och vi åkte där ifrån glada och nöjda trots en massa hinderfel. 
 
Jag tänkte spara tävlingsdetaljerna tills den dag jag laddar upp filmerna, men inser att den dagen kanske aldrig kommer. Att blogga är inte längre prio i mitt liv, någonsin. Därför drar jag detaljerna nu, lite snabbt. 
 
1m: Snabbast tid, skitkul och härlig runda, men ett förargligt ner i omhoppningen. Annars hade vi vunnit. Kunde riktigt känna hur Lus blängde på mig och fräste "klantkärring" när jag berövade honom vinsten (oh ja, han blamear mig för världens alla nerslag, den där Busungen). Men kul hade vi. Lekande lätt och jätteznabbt! 
 
110cm: 8 fel, ett nerslag var Lus och ett var jag. En bra runda generellt, och jag har verkligen iiingen aning om varför han rev det hinder som var "hans fel". Ångrar dock lite att jag red med spö denna rundan - fick tipset att göra det tidigt i somras för att höja hans arbetsmoral, men det ledde snarare till att han blev stressad än till att öka hans vilja att vara felfri. Har ridit honom med spö en vecka i hela mitt liv (när vi var på läger i somras) och då fungerade det som tänkt - han ansträngde sig lite mer, men nu, ute på tävling under normala förhållanden, verkade det inte ge önskad effekt. Tänker inte slopa idén men behöver nog överlägga en del med mina vanliga tränare innan jag provar igen, haha. 
 
Innan jag avslutar detta milslånga inlägg måste jag inflika att i all mental röra jag skapat har jag också haft det himla mysigt. Ett Pinchos-besök med grannarna och 2h på McDonalds (omg) med mina 16-åriga polare har jag avverkat mellan hästar och jobb. Däremellan har jag ätit pizza 5ggr denna veckan + McDonalds 2. Ska bli hääärligt att ha bikini i veckan!