slide show

"Hur får man bra ridpass?"

Fick den frågan för ett par veckor sen, och tänkte att jag kan kladda ner mina sex standardpunkter för att ge ridpassen så bra förutsättningar som möjligt för att bli bra. 

 


- Ha en klar plan över ridpasset, dvs, ha en glasklar bild i huvudet av vad man tänker träna på under de kommande 40-60 minuterna. Är det sitsen, skänkelvikningar eller följsamhet? Att sitta upp utan att ha tydliga avsikter är meningslöst. Även ett fläng-och-mys-pass bör vara ett genomtänkt och planerat pass.
 
- Ha ett upplägg: idag ska vi träna på skänkelvikningar, hur gör jag det bäst, hur gör jag det lagom? För att kunna göra den här punkten rättvisa krävs att man antingen känner hästen väldigt väl eller att man är oerhört uppmärksam på hästens signaler. 
 
- Man måste veta vad man letar efter - att på måfå försöka avgöra om det går bra eller dåligt är värdelöst. I bakhuvudet bör man ha en väldigt tydlig känsla av vad man söker, annars letar man förgäves.  
 
- Ha god vetskap om hur svårt dagens ridpass kommer att vara för häst och ryttare; är det läge att kräva top notch eller är två steg i rätt riktning värt applåder och morötter? Att ha förståelse för hur svårt ett visst moment är är A och O för att häst och ryttare inte ska bli ovänner. 
 
- Var aldrig stressad. Se till att avsätta tillräckligt med tid för att missförstånd och stela sidor ska vara möjliga att lösa på hästvänliga sätt. Även där gäller det att ha god kännedom om hur lång tid passet du planerat kan tänkas ta. Stress kan förstöra det bästa av förutsättningar. 
 
- Viktigast för ett bra ridpass: vara ödmjuk. Våga se dina egna brister, även när hästen presenterar sig som hjärndöd och telefonen ringer konstant. Hästen kan inte göra en skänkelvikning fel - däremot kan du som pilot skapa en rörelse som på inga sätt alls mäter sig med en godkänd skola. Är du ödmjuk mot hästen och börjar om istället för att koka över, så blir de flesta ridpass något litet att hänga i julgranen. 

Många av dom här punkterna låter otroligt tråkiga när man läser dem svart på vitt - men ju längre man håller på med hästar, ju naturligare kommer det. Jag funderar inte ens över att jag alltid har glasklara planer och ambitioner i bakhuvudet när jag sitter upp; de planeringarna har jag redan gjort i helgen veckan innan. Redan idag vet jag på ett ungefär vad mina hästar ska göra i helgen, jag vet vilken känsla jag söker och jag vet hur jag ska träna för att fånga den. Det kommer så naturligt att jag själv blir förvånad över hur tråkigt och omständigt det verkar när jag skriver ner ridpassguiden svart på vitt. Och på ett ungefär = allt baseras givetvis på dagsform och annat som inte går att påverka. Flexibilitet är en grundregel i den här sporten. 

Tisdagskväll i Vaggeryd

Checkar TDB och asgarvar åt min kompis som läser juridik med förstoringsglas för att texten är så jävla liten. Min mamma trodde att juridik skulle kunna intressera mig, och det tror jag också i många avseenden. Avskräckande exempel har jag dock alldeles för gott om; 30% av min gymnasieklass läser nämligen juridik i Lund just nu och deras version av "lite plugg" har gått från 2 sidor historia till 760 sidor forntida lagstiftningar skrivna på latin. Jag skulle, uppriktigt sagt, aldrig ta mig levandes ur en så omfattande kurs. De är så överbelastade med ointressant (och intressant) litteratur att jag får ont i ögonen av bara tanken på att själv stå inför en liknande tenta. Jag har alltid varit - och är kanske fortfarande - en riktig undansmitare när det gäller att plugga; det jag inte lär mig på 30 sekunder är inte värt att veta. Den inställningen har onekligen tagit mig genom gymnasiet med okej betyg, men längre än så kommer man nog inte. Dags att ta tag i situationen..? 
 
Med det sista menar jag dock inte att jag ska försöka slåss bland jurister i framtiden, men jag menar att jag kanske får acceptera att de år av läsande som ligger framför mig kommer att kräva mer än att min kompis ger mig snabbversionen av vad som stått på 56 sidor. Dels för att det inte finns så många sådanna kompisar, och dels för att snabbversionen inte räcker - speciellt inte när 56 sidor blir 560. ;) 
 
Bla bla bla, jag är hungrig, har tusen räkningar som jag troligtvis borde ha betalt för längesen och TDB tar hälften av min uppmärksamhet. Hej och hå - en kväll som vilken annan som helst. 
 

<333
 

Cause we're moving on and we can't slow down


Det sista av sommaren 
 
Hösten känns så nära. Skogen är full av svampar och trots att solen skiner är luften kall. Hästarna är pigga, och enligt Pappiz är det hög tid att odla vinterpäls. Jag kan inte riktigt hålla med honom, men har svårt att påverka hans beslut. ;) Jag själv odlar mest planer som får en att överleva ett halvår av minusgrader, dåligt underlag och mörker. Hej och welcome back, Emo-Evve. Hahahaha. 
 
Imorgon är jag ledig och bortsett från mina hästar ser dagen relativt lame ut. Låter soft nu - men av erfarenhet vet jag att jag snarare kommer att försöka krypa ur mitt eget skinn än att softa när morgondagen väl är här. Jag har verkligen försökt att njuta av att gå hemma halva dagen och göra absolut inget vettigt, men damn, det känns SÅ meningslöst, tråkigt, onödigt och otacksamt. Jag menar, jag kan ju leva, så varför inte? Att glo på IQ-befriadeTV- program efter en oförtjänt lång sovmorgon... whats the point? Då är det fan roligare att kasta pinnar till hunden eller försöka tämja en ekorre, hahaha. 
 
 
 

Safe safe

Update angående översvämningarna i Skåne: Jag hade inte behövt oroa mig. Våra hus är nämligen utrustade med vattenlarm...! HAHAHA. Kan det vara den mest onödiga prylen ever, eller finns det någon lämplig konkurrent? Andnöd och magmuskelkramp var bara två av de biverkningar som "men Ina, vi har ju vattenlarm i källaren" skapade. Vattenlarm minsann. Man skulle kunna tro att vi bor på ett betydligt mer översvämmat ställe än södra Skåne. ;) 
 
Inser såhär i efterhand att jag inte lyckats få med HUR kul det var i skrift. Well, jag hade i alla fall kul. Och vattenlarmet har inte gått, så mina prylar flyter inte. Känns safe att veta. Vattenlarm... Jag dör. 
 
 

Måndag kväll

Pratat med Sabina i två timmar. Skrattat, morrat, fräst, hoppat, flinat, halvgrinat och skrattat lite till. Det finns alltid så oändligt mycket att prata om - allt från vems häst som gjort vad till vad som händer på krogen och vems jobb som är minst coolt (jorå, vi pratar i minst coolt-termer). Samtalsämnena tar aldrig slut, och när de ändå gör det, finns det med att lägga till i varje kategori. Konstaterat är dock att jag vuxit som människa i mina prioriteringar: jag väljer vitt bröd framför nice mage. 
 
Därför, och lite för att jag är hungrig, tänker jag nu tillaga en extremt komplicerad middag bestående av Skogaholmslimpa med smör och tomater + aromat på. Släng dig i väggen Gordon Ramsey (?), this is real food. 
 
 

Hey


Ett styck listigt busfrö
 
Hela veckan kommer uppdateringen att vara asdålig, jag jobbar oklara tider och har massor med mina hästar. Därför: sporadisk utspridda, troligtvis innehållslösa inlägg. Se det som en förvarning. ;) 
 

Will we think about tomorrow like we think about now?

Lus skrittad, Pappiz trimmad, Winnie busad med. Bortsett från att Lus valde att köra off road så var det riktigt mysigt - men som den tråkmåns jag är ser jag inte alls tjusningen i att klättra omkring på platser där ingen någonsin förut gått. Det gör däremot min häst, så jag ställer (ytterst motvilligt) upp på hans idéer och försöker undvika att få allt för stora grenar i huvudet. ;)
 
Papz körde ett superbra dressyrpass och busigheten som jag stötte på förra veckan verkar han ha förträngt. Imorgon är det kondisträning för hans del, och onsdag bjuder på ett par små språng. 
 
Winnie, hon flamsar vidare och leker lekar med vem som än kan tänkas ställa upp; hunden, katten, glassen.. det är inte så noga! Dagens utmanare (eller bör jag skriva offer?) var en skata som oturligt nog råkat placera sig inom W´s synfält. Den fick jobba för att behålla fjädrar på vingarna, för att uttrycka situationen milt. W tyckde nämligen att det var förträffligt trevligt att kuta efter den stackars ruggugglan och - när hon var tillräckligt nära - hoppa med frambenen i hopp om att fånga (mosa?) den. Hahaha. Hon kommer att bli en lika fantastisk häst som sin mamma en dag. 
 
Lus körde på fluff idag (och jag måste bara försvara den högra hoven innan ni anfaller: den ser verkligen inte ut sådär utanför kameran, hahaha). 

Värdelöst vetande

 


- Jag hatar att byta profilbild på Facebook för det känns som någon jävla like-tävling varenda gång. Trots det har jag under det senaste året bytt profilbild minst 5 gånger - något jag vanligtvis gör kanske en eller max två gånger på ett helt år, haha. 
 
- En jätteduktig tjej kommer att fixa en helt ny, komplett design till mig inom rimlig tid (dvs, det ligger inte 365 dagar framåt i min planering). 
 
- Jag kommer att rösta blått. Närmare bestämt på Moderaterna. 
 
- När jag gick i grundskolan läste vi inte ett enda ord politik. Under gymnasiet klarade jag mig genom samhällsproven pga att mina kompisar var så pålästa och villiga att berätta det viktigaste för mig ( =jag läste inte ett dugg, utan fick en snabbresumé innan proven av någon påläst och kladdade ner G eller VG). Först efter skolan har jag börjat intressera mig - men kan fortfarande jättelite i många avseenden. 
 
- Utan något som helst hat bakom så måste jag påtala att ALLA Sverigedemokrater jag känner är från två kategorier: egoistiska människor som ser ett sjukt mervärde i sig själva, och korkade människor som inte förstår innebörden av att ett och ett är två. Det är verkligen så; jag har inte placerat dem i dessa katerogier för att de är Sverigedemokrater - den placeringen gjorde jag långt innan jag visste vad de stod för. Jag skulle verkligen (100% uppriktigt) vilja träffa en SD-röstare som jag inte direkt placerar bland egoister eller dumskallar. 
 
- Paprika och cocktailtomater är guds gåva till mänskligheten. 
 
- Mina kompisar skulle ha kakätarkväll (hahaha) ikväll och jag dog avundsjuksdöden här borta i skogen. Övervägde ganska länge att köra plattan i mattan ner till Malmö... och sen loggade jag in på FB och såg översvämningarna. ;)
 
 

Fördelen med skogen

Jag måste medge att det är en klar fördel att bo på höglandet i Småland när hela Skåne ligger under vatten. Hela min news feed på Facebook är fylld av, well, vatten. Malmö ligger under ytan, stallen i Skanör flyter omkring och Trelleborgarna får simma till skolan, iprincip. Hö, halm, kläder, prylar och mat är helt förstört och vid en snabb anblick ser  det snarare ut som en översvämning i ett U-land än en liten översvämning i Skåne. Undra hur våra hus ser ut? Kanske bör jag låta bli att "tacka fan för att jag bor i Småland" innan jag vet om mina gamla foton också flyter omkring nere i Malmö... ;)
 

Imorgon återgår mitt liv till det normala och ett gäng hästar inleder morgonen. Därefter rullar veckan i samma tempo, bortsett från att jag under onsdagen är helt ledig och tänker hitta på något kul på kvällen. Vad det blir återstår dock att se - just nu är jag mest hungrig efter att ha tagit det okloka beslutet att det inte fanns tid för lunch på jobb. Hahaha, så inte min stil. 

So let's get back to when everything seemed perfect.

En crapdag är över och kvällens najsiga planer är long gone. Istället sitter jag och kommer på ursäkter för att slippa städa lägenheten - helt plötsligt verkar bloggning, Star Stable, en värdelös film och en tvåtimmarsdusch som jättenödvändiga alternativ. Till och med vattna blommorna har dykt upp som förslag. 
 
Halva natten har jag ägnat åt att titta på Ellens jättefina foton från igår och jag ler inombords över hur perfekt jag upplever Lus. I mina ögon är han perfektion. Hans jättestora mule. Hur han inte kan stå still när jag borstar. Att han biter mig i jackan. Hans sätt att gluffsa i sig banan. De vänliga ögonen. Rävarna han gömmer bakom sina fluffiga öron. Den busiga pannluggen. Allt. Allt är, i mina ögon, oersättlig perfektion. Och så hoppas jag att alla andra också ser på sina hästar - med ögon som bara ser världens vackraste individ. Det förtjänar dom. 
 
 
 
 

There's no need to apologize, I've got no time for feeling sorry

Heldag inlåst på jobb väntar och jag är ungefär lika pepp som när en försvarlig mängd disk från gårdagen väntar. And, as a matter of fact så sparar jag aldrig disk för jag tycker att det är så jävla äckligt med gårdagsdisk, hahaha. Hur som helst ser det ut som att det blir en dag i regnets tecken så jag får helt enkelt vara glad över att det inte är en solig dag jag går miste om - att jobba inne när det regnar är ju en klar fördel. Dessutom väntar kompishäng efter jobb (istället för regnblöta bushästar) och det gillar jag ju.


Hahahha bästa bilden - jag och J! 
Papz fick en barbackatur i skogen igår och efter ett par skeptiska meter slappnade han av och tyckte det var jättemys att galoppera öveer ängarna utan sadel. För hans del blir det ridbaneridning i veckan igen, medans Lus får en lugnare variant som består av skritt, skog och mys. Detta dels på grund av tävlingen igår, och dels på grund av att han ännu en gång har en lös sko. Visste ni att jag under det senaste halvåret skott min häst EN GÅNG I MÅNADEN? Det är löjligt - så nu har jag bytt hovslagare. Inte bara på grund av att tre av fyra skor trillat av eller sitter löst i vecka 4, utan också för att hon, när vi påpekade detta, hävdade att det låg på hästägarens skrivbord att se till att hästen inte tappade skorna - "skitiga och små hagar samt dålig visitering leder till tappskor" fick vi veta.

Där ser man - våra hagar är helt lerfria och är på den kortaste sträckan över 100m lång (på den längsta upp emot 7-800m), så lediga skithagar kan vi stryka från listan. Dessutom rids alla hästar dagligen och skorna kontrolleras både innan och efter just eftersom lösa skor varit ett vardagsproblem sedan i våras. Där kan vi också stryka "dålig visitering" (vad nu det skulle ha med saken att göra - är skorna lösa så är de lösa, varesig jag känner på dem eller inte?) Och hela attityden - att hästägaren var skyldig till tappskor... ska jag skratta eller gråta? Man anställer väl för fan en hovslagare för att man själv inte är kapabel till att sko och verka? I mina ögon är det hovslagarens ansvar att dra på skorna så bra att de klarar mer än 4 veckors användning. Som grädde på moset rör sig våra hästar nästan alltid i gångarten skritt i hagarna, så att skorna ryker för att de skenar omkring är dessutom uteslutet. 
 
Haha, ni kan tro att jag kokade när jag hörde vad hon kläckt ur sig i telefonen. Vad som är värre är att hon backade hysteriskt så fort hon fick motstånd - antignen står man för vad man sagt eller också ber man om ursäkt. Inga jävla slingervägar är tillåtna. 
 
Så, godmorgon kompisar. Jag vaknade sur som ett bi och hoppas att det går över när jag ätit frukost. Om annat bör jag nog hålla mig inlåst på kontoret hela dagen, så långt borta från människor jag bara kan. Herrå. 
 
 

Del 4

 

Del 3

 
 

Del 2

 

Del 1

Ellen med den feta kameran var med som fotograf idag - här har ni del 1! 
 
 

Tävlingsresultat

Första delen av allsvenskan gick av stapeln idag och Lus och jag inledde höstens tävlingar med två jätteharmoniska rundor och en fjärdeplacering. Jag är generellt supernöjd med starterna, och att tävla i lag är bäst. 
 
Warm up-klassen: 0+0 och en fjärdeplats! Lus var en ängel av stora mått och skuttade runt med öronen spetsade. Jag själv hade all tid i världen till att fokusera på att inte bli tysk gubbe - så det blev både en skolrunda och en rosettrunda (det är inte alltid det går att kombinera, haha). 
 
Lagklassen: 4 fel. My bad - jag red som, inte bara en tysk gubbe, utan en kraftigt berusad tysk gubbe mot första hindret och Lus bankade i rejält. Därefter flöt rundan riktigt bra och vi var felfria på övriga hinder. Jag tänker inte ens försöka beskriva hur nöjd jag är med Lus, det skulle bli världens längsta mest osammanhängande utläggning, så jag nöjer mig med att säga att jag är lika nöjd som han ser ut i ögonen på bilden här under... 
 
 

And if you want these kind of dreams it's Californication

Två galningar lagar pannkakor i bakgrunden, en kör traktor och en slammrar med disk. Jag bidrar inte med något. Hästarna käkar lunchhö och snart är det dags för Papz att springa ett varv på sandvägarna i skogen. 
 
Ett inlägg om tävlingarna kommer när alla hästar är ridna och allt är klart för idag; kan dock låta bilden tala för hur tävlingen överlag har gått:
 
<3
 

Gör som 1700 andra

Följ @evelinablomqvist på Instagram - jag uppdaterar där under hela dagen! 
Resultat och bild/film kommer direkt efter varje start. 

 

Off we go

Känslan när man sovit så få timmar att telefonbatteriet står på 76% och håret inte är torrt. Laaaame. Å andra sidan vaknade jag med ett smile och hoppade upp ur sängen som ett barn på julafton - de vita ridbyxorna är på (och vid denna tidpunkt - fortfarande vita) och skjortan är knäppt. Om ett par minuter åker jag för att hämta upp Ellen, och sen bär det av mot Buslus. <3 
 
Vill ni stalka oss på equipe är det Norrahammar Tabers tävlingar ni ska följa. Lus går 1m, 1m idag och med det sagt måste jag snabbchecka TDB och anmäla till nästkommande tävlingar. Hörs och ses, wish us good luck (HAHAHA telefonen aotucorrectade till "wish us god lunch"...)
 


Jättesnygg bild från förra Norrahammar-tävlingen ;) 



Och en in action! 

 

The light was off but now its on, searching the ground for a spot of sun

Klockan är bara åtta och jag är redan hemma; redo att duscha och göra sådant som lame-asses gör på fredagskvällar: glo på film och hjälpa fettproduktionen på traven. Känns sannerligen inte det minsta lockande, men jag antar att det ger ett oerhört seriöst intryck såhär kvällen innan tävling. Minns när jag fick hem superponnyn Miss B, vårt "kontrakt" bestod av ett enda sms. Jag fick inte hänga på krogen kvällen innan tävling. Till saken hör att jag var 14 år och inte kom in på krogen; men där och då lärde jag mig att det inte var socialt accepterat att vara busunge innan tävlingsdagen. Där och då lärde jag mig också vikten av att fokusera och hur stor den mentala biten är i den här sporten. Då hade jag ännu inte koll på hur lång väg det är att gå för att vara kapabel till att vara stark i skallen och kunna prestera ostört i en stökig miljö - idag har jag lite mer hum om distansen. Och nu babblar jag bara. 
 
Dinner at McDonalds blev det i vanlig ordning och jag fick ett par fina språng i kroppen innan vi lämnade Ulricehamn; perfekt inför imorgon. Jag är verkligen SÅ taggad och som extra plus så följer mina favoritfjortisar Kattpiss och Älgen med. Älgen med den feta kameran, och Kattpiss vars pappas stall jag står i (vars pappas stall jag erövrat och fyllt med kusar).


Eine kleine Ulricehamnshäst
 

You think the only people who are people, are the people who look and think like you

Klockan rusar och alla hästar har återigen visat prov på lydnad och finkänslighet. Har suttit och smilat på varenda häst och bara känt att det är NAJS att rida. Glassigt, lyxigt, mysigt... fina, fina hästar. Lus är verkligen the one och Papz har gjort sig förtjänt av en slapprunda i skogen imorgon. Winnie däremot... inga stilpoäng till henne.

Med kottar i pannluggen och en trasig flugluva hängandes runt ena örat travade hon mig glatt till mötes när jag ropade hennes namn. Inledningsvis provade hon att äta på min knäskål, och när jag visade mitt ogillande tog hon upp sitt docksöta lilla ansikte till mitt.... och SNÖT SIG I MITT HÅR. Hahahaha. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, så valde det förstnämda och började sortera pannluggen från kottar. Resten av dagen har flutit utan liknande incidenter och W har på sitt eget vis bett om ursäkt för att hon skvätte snorlera i mina lockar. Det finns ju jättebra schampoo, har hon påtalat, och viftat uppfodrande med sin egen lockiga svans. 
 
Pappiz körde på ljusblått idag!

Get a grip, girl, unless you're dying to cry your heart out


Fiffi
 
Lus ska ridas igenom inför imorgon, Pappiz kör ett tredje pass på ridbanan och Winnie ska poleras i vanlig ordning. När alla hästarna är klara bär det återigen av mot Ulricehamn (där alla tänkbara hästar tycks vara bosatta) och därefter kan jag på tråkigaste möjliga sätt avsluta denna fredag (alone i en etta i Vaggeryd, hahaha). 
 
Mitt huvud är SÅ rörigt. Jag är jätteglad, jättebesviken, jättetrött, jättepigg, skitförbannad, nöjd, irriterad och motiverad på samma gång. Och skulden till att jag är irriterad, besviken och arg? Well, den får jag nog ändå ta på mig själv, eftersom jag gång efter gång väljer att placera mig själv i situationer som jag med 90% säkerhet vet kommer att resultera i att jag blir ledsen och besviken. Dumt kan tyckas, men "dum" verkar vara mitt nya motto rent generellt, haha. För tionde gången i år bestämmer jag mig därför för att.... åh, kan nååågon gissa? Thats right. Sluta försöka. 
 
Istället: fokus på hästarna, på tävlingar, på träningskompisar och på människor som gör mig glad. Redan imorgon kommer jag att spendera många timmar med mina tränings och tävlingskompisar på en lagtävling i Norrahammar, det ska bli så jäkla kul att äntligen rida i lag igen. Jag menar, vad slår egentligen känslan av gemenskapen i ett lag? Grew up and get a grip, Blomqvist. Om jag bara väljer att fokusera på allt som faktiskt är förbannat bra, kul, spännande och fint i mitt liv - så kan jag fortfarande ha fullt upp. Och jag är bra på att fokusera, so lets do it. 
 
 

Dagens I-landsproblem

För att förebygga strålröta penslar jag tjära på hästarnas strålar några gånger i veckan. Det i kombination med mitt sinne för smidighet leder till att mina fingrar konstant luktar en aning tjära. Tjära och Victoria Secret body lotion tillsammans antar dock en väldigt oönskad doft (för att inte säga stank). Tänk er lukten av gamla fimpar i en jackficka, vars ägare bär billig skitparfym. Ungefär så luktar mina händer. Fimp och billig parfym. Hundbajs eller lik luktar bättre, jag lovar... 
 
 

Pappiz-film

Här är den (sedan länge utlovade) Pappiz-filmen. För er som missat vem Pappiz är så kan jag lite snabbt berätta att han är en C-ponny f.05. En jättetrevlig, välriden och artig ponny med genomsnälla ögon. 

Enjoy, förhoppningsvis kan jag skramla fram lite fler filmer under veckan - det kommer att bli en massa ridbaneridande för oss då! 

Som taget ur mitt huvud

www.linnolsson.se
 

"Igår pratade vi länge om politik, jag och Carro, som då jobbar med det. Jag är faktiskt riktigt orolig inför valet, och jag undrar om de som bara vill se en förändring och röstar därefter är medvetna om vad den förändringen kan komma att innebära? Jag är inte  superinsatt, men väldigt intresserad – och öppen (för allt förutom F! och SD). Jag tror att det är precis såna som jag, och ni, som behöver diskutera valet mer. Vi som är helt vanliga människor i samhället, hur tänker och ser vi på det – utan att kunna statistik, allas bakgrund, exakta siffror på hur det ena eller andra kommer bli.

Jag kommer rösta på moderaterna. Tveklöst. 
Det jag framförallt gillar med dem, med Fredrik i täten, är att de inte lockas av trender. Han använder inte varenda tal till att prata om jämlikhet bara för att det är inne nu, utan han har sin värdegrund och sitt fokus och håller fast vid det. Jag kan inte förstå hur de andra partierna kan lova så mycket, kan ni det? Jag kan heller inte förstå hur det skulle kunna vara bättre att göra anställningar så dyrt så att människor kommer förlora jobbet, och sedan införa en 90-dagars garanti på nytt jobb, praktik eller utbildning.. Är det bättre om människor blir arbetslösa och får börja praktisera? Dessutom är det andra blocket inte ens överens, vilket verkligen skrämmer mig, ingen vet hur Sverige kommer se ut om de på två veckor ska skapa ett styre som ska kunna enas… Om jag tittar på min egen situation så är jag säker på att jag inte skulle ha fått mitt jobb om det var socialdemokraterna som styrde nu, vilket skrämmer mig. Det skulle bli nästan dubbelt så dyrt för Horsespot att anställa mig."

 

 

 

Keep my glass full until morning light

Har så mycket att blogga om, och så lite tid (och ganska lite vilja att göra det dessutom). Bloggning känns så lame, so last year, så långt borta från det liv jag med andan i halsen lever. Ändå har just den här bloggen varit en del av min hästvardag sen jag var 16 år. Jag vill inte vinka hejdå, men ser sällan fördelarna med att hänga här nuförtiden. Kanske är det bara en ovanligt seg bloggperiod i en ovanligt o-seg vardagsperiod. Livet rullar så jäkla fort och jag springer som en tokig tomte precis bakom, med armarna utsträckta framför mig. Emellanåt får jag tag i allt och lyckas rulla med, sen tappar jag taget och får springa manuellt igen. Och springa i all ära, men att göra det samtidigt som man bloggar är inte någon light-version av simulitankapacitet. ;)

#OMGDJURPLÅGARE!
Standardinlägg: dagens upplaga av blogghästar (kan tillägga att ALLA hästar idag gått som kungar!)

Lus - en lugnare runda i skogen för att samla krafter inför helgens prövningar. Han var så jäkla fin och lydig, och den där stela bogen som jag pratade om för 2 veckor sen, den försvann i samband med att jag ändrade delar av min framridning till Di Mario-stuket. Alltså, det som jag trodde att jag ALDRIG skulle kunna rida bort, försvann på några ridpass. Amazing. Amalia Di Mario (min dressyrtränare i Skåne) har gjort mitt och Lus liv så mycket bättre.
 
Pappiz - ännu en häst som slog alla rekord i lydnad och skolor. Vi har dressyrat, ja jäklar vad vi dressyrade. Skolor hit och skolor dit, allt satt som en smäck och jag log dumt hela passet. Emellanåt tog vi dressyrpauser och skrittade, travade och galopperade på en volt på långa tyglar vid ingången till ridbanan (utifrån måste vi sett ut som en ovanlig version westerntokar) i hopp om att kunna provocera fram gårdagens bravader. Det lyckades jag - som tur var - inte med, han var så förbaskat lyhörd och förde sig graciöst på en lagom stor volt trots att jag släppt allt stöd i tyglarna.
 
Winnie - hon slår nya rekord i oräddhet varje dag låter varken höpåsar, kanoter, tält, pressenningar, barn, hundar, cyklar eller galna tyska turister skrämma henne. Nix, hon går med spetsade öron fram till varje föremål och ställer ungefär tvåtusenfemhundranittiosju frågor. "Vem är du vad är du varför har du en plåtbit där vem är din kompis varför bor du här får jag va med?" Hahaha. Störig, men helt underbar.
 
 

Godmorgon







LMFAO

Äntligen innan för dörren - och uppe i varv som en större variant av nattklubb och med axlar som ger sken av att ha varit med om sju svåra år som gruvarbetare (verkligheten: några fjuttiga timmar på jobb). I skrivande stund har jag svårt att fokusera all energi (eller sparlåga) som rusar genom hjärnan och allt är bara stirrigt, virrigt, rörigt och... åh, precis så som det känns när man ska sova, ni vet. 
 
Hoppträning, avramling, solsken, hovslagarbyte, tre chocker och pannkakor är bara några av de saker jag hunnit med ikväll - och högst upp på rolighetslistan måste jag nog ändå placera avramlingen. Det var nämligen prinsen Paparazzo jag lyckades åka av (men jag landade elegant på fötterna, så ingen skada skedd). Hade inte mamma bevittnat händelsen hade jag aldrig fått någon att tro mig, SÅ snäll är han nämligen. Jag skrattade, på riktigt, i 45 minuter åt att jag åkte av. Och det gjorde mamma med. #LMFAO
 
Hoppträningen? Hästen fick MVG, jag fick ett torftigt G. Har under träningarna fått ett nytt smeknamn som jag aldrig tidigare varit bekant med, nämligen "Tysken." Jag har gått från framåtlutad jockey till baktung tysk gubbe - en ganska beundransvärd kontrast om jag får säga det själv. Nu jobbar jag på att (och jag orkar inte förklara för er som inte hänger med i hästsnacket) sluta köra barnvagn och att hitta ett mellanläge mellan tysk gubbe och jägersro-jockey. Emellanåt fick jag till det riktigt bra, vid andra tillfällen... mindre bra. Hur som helst gav träningen massor och lördagens tävlingar är välkomna! 
 
Från idag! 
 
PS. Dagens kommentar:
Lurv: Alltså, jag letade i våra arbetsjackor efter nässpray och varenda jävla ficka du har innehåller bara TOMMA Iprenförpackningar. Det prasslar fint men man blir besviken. 

Japp. Lurv är min bästa vän i nässprayshärvan. Även på Iprenfronten ligger hon skrämmande bra till för att kvala in bland oss förlorade. 
 
 

Skickar vidare


Pappiz
 
När bloggmotivationen tryter och hjärndödhet 2,5 slår till är sannolikheten för att jag ska kunna producera ett bra inlägg mindre än obefintlig. Därför tänker jag, i vanlig hederlig ordning, länka till ett par andra bloggar som jag läser.
 
Martina Auren
Johanna Brogård
Linn Strelin
Johanna Grant
Malou Kastman
 

Not much between despair and ecstasy

Med inte så många sekunder till godo väljer jag nu att blogga framför att äta: ett sannerligen skevt val, om jag får säga det själv. Fördelen med att blogga är att man inte behöver välja pålägg eller juice. Det räcker att öppna datorn och låta hjärnan löpa amok. 
 
Lus har varit SÅ FIN tre dagar i rad och idag slog alla pass med hästlängder. Det här var, utan tvekan, vårt bästa dressyrpass någonsin. Fina, snälla häst. Min före detta dressyrtränare Amalia Di Mario förtjänar en Oscar för sin insats under mina ponnyår; det är nämligen hennes variant av framridning som gjort skillnad. Men mer om den en annan gång; sekunderna tickar.
 
Pappiz - vad ska jag säga? Tre veckor har gått och inte ett enda dåligt ridpass kan vi se tillbaka på. Han bara levererar, den lilla filuren. 18 träningspass, inga dåliga, inga okej - bara bra eller jättebra. Dessutom får jag tacka både honom och hans dressyrsadel för att min sits börjat ordna upp sig igen; det är så lätt att hitta rätt på honom - och ta med sig känslan till nästa häst. 
 
Nu - dusch.